Fru talman! Ja, det finns jättebra forskning på många högskolor som inte är universitet. Högskolorna har dock mindre forskning än universiteten. Det är detta som det innebär att bli ett universitet, alltså att man har mer forskning. Det som vi är emot är att alltför många högskolor alltför fort har blivit universitet och att det har kommit en jättestor pengapåse.
Sedan är jag säker på att det finns jättebra forskning både på Malmö universitet och på Mälardalens universitet. Men när Mälardalens universitet var högskola fick den jättemycket kritik. Sedan blev den utnämnd till universitet. Det är konstigt. Det var till och med en student där som fick pengarna tillbaka för en matematikkurs för att den höll för dålig kvalitet. Vi är alltså emot detta.
Det behöver inte vara jättemycket forskning på alla lärosäten. Det finns en regionalpolitisk aspekt på detta, att lärosätena ska vara utspridda över vårt land och att människor i Norrland ska kunna utbilda sig. Det är väl bra att det finns ett lärosäte där. Men det kanske inte finns spetsforskning där. Det finns forskning men inte spetsforskning. Och det behövs inte för alla utbildningar. Detta är en stor diskussion. Jag villar bara bort mig om jag börjar gå in djupare i detta. Men jag har en idé om hur det ska se ut. Vi ska ta regionalpolitiska hänsyn, och man ska kunna utbilda sig överallt i landet. Men om man ska bedriva högkvalitativ forskning kan man inte göra det på alla ställen. Det blir för utsmetat. Då försämrar vi kvaliteten. Det är jag helt övertygad om. Vi måste ha en plan - en röd tråd. Och sedan måste vi arbeta efter den.
Det innebär att vi nu stoppar upp satsningarna på universitet och högkvalitativ forskning och i stället satsar på ökad lärarledd undervisningstid.