Herr talman! Vi diskuterar i dag det årligt återkommande motionsbetänkandet om processrätt. Det har hänt ganska mycket på det processrättsliga området de senaste åren för att effektivisera domstolsprocessen. Det handlar om reformen om en modernare rättegång, ny delgivningslag, ny lag om medling och nu senast propositionen om en mer ändamålsenlig förvaltningsprocess.
Det är bara några exempel på vad som har gjorts för att effektivisera domstolsförfarandet.
När det kommer till processeffektivitet är det inte bara en ekonomisk fråga, utan det är också viktigt ur ett medborgarperspektiv. Materiellt riktiga domslut och korta handläggningstider är rimliga förväntningar på det moderna rättssamhället.
Värt att knyta till ett medborgerligt perspektiv är också tillgången till en domstol. Det ska aldrig vara så att avstånden till våra domstolar blir så långa att det utgör ett hinder för en effektiv rättskipning. Det är därför bra och värt att nämna i det här sammanhanget att alliansregeringen valde att rädda fyra nedläggningshotade tingsrätter för något år sedan.
Därtill har det skett en renodling av domstolarnas arbetsuppgifter på det sättet att man har flyttat ett antal förvaltningsrättsliga ärenden till ansvarig förvaltningsmyndighet som första instans i stället för att låta dem prövas i domstol direkt. De här ärendena har varit av mer administrativ karaktär, och detta har besparat förvaltningsrätterna ungefär 26 000 ärenden årligen. Och det har då effektiviserat domstolsprocessen betydligt.
Reformen om en modernare rättegång har utvärderats av regeringens särskilde utredare K-G Ekeberg, som konstaterar att den i allt väsentligt har fallit väl ut, och det är väldigt positivt, såväl processekonomiskt som för den enskilde medborgaren.
I det betänkandet, där utvärderingen görs, skisseras också ytterligare effektiviseringsåtgärder som nu är under beredning i Regeringskansliet.
Det vi kan se i det här betänkandet är någonting som är synonymt med oppositionen i svensk rättspolitik. För det första är man väldigt splittrad. Det finns ingen gemensam oppositionell rättspolitik. För det andra säger man i princip: Gör samma sak som ni gör, fast gör det mer, fortare och bättre! Det är alltså vanlig populistisk oppositionspolitik.
Det man kan utläsa av det här är att det är alliansregeringen som är agendasättande inom svensk rättspolitik, och den agendan har givit oss en effektivare processrätt.
Med det skulle jag vilja yrka bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)