Fru talman! Engagemang för mänskliga rättigheter saknas inte i Sveriges riksdag. Det är självklart mycket bra. Men det handlar inte bara om vackra ord. Det kräver också praktisk handling. Genom att vara en stor biståndsgivare till bland annat olika FN-organ måste Sverige använda sina möjligheter att påverka för en utveckling i rätt riktning.
Inte minst i tider av ekonomisk kris ökar risken för miljontals människor att falla tillbaka i fattigdom och därmed försämrade mänskliga rättigheter.
I dag ska vi behandla motioner från hösten 2008 om bland annat kvinnors och barns rättigheter, diskriminering på grund av sexuell läggning och diskriminering av minoriteter.
Fru talman! Jorden är människans hem. Vad gör vi i den rika världen för att detta ska bli verklighet för alla? Väldigt många människor saknar hemmet som en trygg plats. Inte minst gäller det kvinnor och barn. Barns rättigheter återkommer min kollega Carin Runeson till senare.
I höstas hade jag förmånen att delta i en konferens i Haag, anordnad av WHO, om mödrahälsa, vår tids skandal. Deltagarna kom från många delar av världen, framför allt Afrika och Asien. De var intresserade av att höra hur vi i Sverige har arbetat med frågan. Jag berättade att det handlar om framsynta och modiga politiker.
I Sverige togs mycket tidigt politiska beslut om att utbilda barnmorskor och om allas rätt till mödra- och barnavård, skolhälsovård, vaccinationsprogram och så vidare. Allt handlar om politiska beslut och därmed tillgång till ekonomiska resurser.
Sådana viktiga saker kommer inte till av en slump. Det krävs demokrati och politisk vilja.
På konferensen i Haag var det till övervägande del kvinnor närvarande. Så är det ju ofta när vi diskuterar kvinnors hälsa, aborter, kvinnors löner och barn- och äldreomsorg. De kallas för kvinnofrågor. Vilket struntprat! Det handlar om hälften av mänskligheten. Det handlar om stabiliteten i samhället.
En kvinnas död handlar om hela familjen. Kvinnan håller ihop familjen. Kvinnan i utvecklingsländerna står ofta för familjens försörjning. 95 procent av alla barn vars mamma avlider dör inom fem år. Det är skrämmande.
Det är männen som har makten och äger majoriteten av jordens resurser. Det är männen som i hög grad kan bidra till att lösa vår tids skandal, mödradödligheten. Samtidigt måste vi även ta strid för kvinnornas rätt att vara med i politiken och kvinnors rätt att äga och ha inflytande över våra gemensamma resurser.
För några veckor sedan anordnade den socialdemokratiska gruppen i utrikesutskottet ett seminarium om SRHR-frågor. Gynekologen Staffan Bergström gav oss också några fruktansvärda faktauppgifter. Globalt dör en halv miljon kvinnor per år i komplikationer i samband med havandeskap och förlossning. Det är 1 500 per dag. Det blir 240 var fjärde timme. Det blir en per minut. Tänk om en jumbojet med 240 passagerare skulle störta var fjärde timme! Tror ni inte att det skulle vidtas åtgärder då?
Dessvärre hade han fler skrämmande siffror. Fyra miljoner barn är dödfödda per år, och tre miljoner nyfödda dör direkt efter förlossningen. De dör i de allra flesta fall på grund av moderns sjukdomar, alltså brist på mödravård.
Det finns inget bättre uttryck än vår tids skandal. Det handlar ju inte om några nya eller okända sjukdomar som vi inte har botemedel för. Vi vet att det handlar om att utbilda barnmorskor, mödrahälsovård och barnhälsovård. Vi har alla verktyg. Det handlar om kvinnors rätt till mänskliga rättigheter och en rättvis fördelning av resurser.
En oerhört viktig fråga i sammanhanget är rätten till laglig och säker abort. Åtta kvinnor per timme dör i sviter efter aborter. Just Staffan Bergström, som också är professor i internationell hälsa, har forskat om vad som hände med kvinnors hälsa i Sydafrika när rätten till abort infördes. Som ni förstår sjönk mödradödligheten radikalt.
Sverige har av tradition en stark röst i världen, och det måste vi fortsätta att ha, inte minst i de här frågorna. Vi tillhör de största bidragsgivarna, som jag nämnde tidigare, till olika FN-organ, till exempel Unifem, genom vårt bistånd.
EU är världens största biståndsgivare. Det sorgliga är att EU inte förmår att tala med en röst i frågor om mödrahälsa, framför allt relaterat till aborter, eftersom vi i gemenskapen har länder där motståndet mot aborter är stort och där abortfrågan anses vara politikernas ensak och inte en fråga som drivs av partier eller parlament.
Att EU inte har kunnat tala med en röst har försvagat kvinnors rättigheter, vilket har lett till stor besvikelse i världen. EU var splittrat även inför årets kvinnokommission, och SRHR-frågorna har låg prioritet. När president Obama tillkännagav att det åter skulle bli möjligt för amerikanska biståndsorganisationer att arbeta med frågor om preventivmedel och aborter öppnades samtidigt nya möjligheter till samverkan inom FN. Sverige ingår tillsammans med Tjeckien i EU-trojkan och har därmed ett extra ansvar för att EU i år ska tala med en tydlig röst i SRHR-frågorna.
Målet är att minska mödradödligheten med tre fjärdedelar till år 2015. Mödradödlighetsmålet är det millenniemål som har haft den sämsta utvecklingen. Mödradödligheten har knappt minskat under de senaste 20 åren, och det är inte troligt att målet kommer att uppnås. Sverige borde verkligen ta fler initiativ för att millenniemålet ska nås.
Fru talman! Sommaren 2008 kom 11 000 personer till Skansen i Stockholm för att vara med på invigningen av Europride. Den regnbågsfärgade symbolen för mänskliga rättigheter vajade i vinden.
Homosexualitet är förbjudet i 70 länder. Det är långt ifrån självklart att fira Pride. I Lettland 2007 hölls paraden i ett inhägnat område, och högerextremister trakasserade deltagarna. Det finns flera exempel där parader trakasserats eller förbjudits, till exempel i Polen och Moldavien.
I Europadomstolen har slagits fast att det är ett brott mot mänskliga rättigheter att förbjuda parader. FN har antagit en resolution om avkriminalisering av homosexualitet. Vatikanen reagerade med stor upprördhet.
Här har Sverige ett stort ansvar som de mänskliga rättigheternas företrädare i världen. Mänskliga rättigheter omfattar så oerhört mycket, från mat på bordet, utbildning och rätten att bilda fackföreningar till rätten att bejaka sin sexuella läggning. Det är mycket positivt att Sida nu arbetar aktivt med att integrera HBT-frågorna i utvecklingssamarbetet.
Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation nr 2.