Fru talman! KU:s granskning av regeringens och
statsrådet Thomas Östros hantering av frågan om
finsk rödmärkt dieselolja kanske inte här i riksdagen
betraktas som en stor fråga. Men jag kan försäkra de
ledamöter som finns här i kammaren att i norra Sve-
rige, vid Sveriges enda landgräns till ett annat EU-
land, har hanteringen av den röda dieseln varit, och är
fortfarande, en mycket stor och viktig fråga.
Det finns ett antal faktiska omständigheter som
enligt min mening visar att regeringen varit försumlig
och dessutom av skatteintäktsskäl medvetet åsidosatt
gemenskapslagstiftningen i enlighet med EG-rätten.
I regeringens proposition framgår det, som Inger
René sade, klart och tydligt vad vi förband oss att
göra i och med att vi gick med i den europeiska unio-
nen. Det reglerades tydligt i gemenskapslagstiftning-
en och den inre marknaden. I fördragets artiklar 6, 7
och 8 framgår det med all önskvärd tydlighet vad som
gäller - och vad vi också har förbundit oss att följa.
Alltså var det ingen tvekan om vad som gällde. Där-
för blir jag förvånad när jag hör Kerstin Kristiansson
säga att det inte var Sverige som bröt mot gemen-
skapsrätten. Det var tydligen någon annan. Men jag
kommer tillbaka till det småningom.
Trots vetskapen om vad vi har förbundit oss att
göra infördes ett generellt förbud mot röd diesel från
den 1 januari 1996. Då måste man fråga sig: Hur kan
det komma sig att Finansdepartementet och regering-
en inte visste vad som gällde när andra departement
visste det? UD skrev en rapport i slutet av våren 1994
med rubriken En marknad utan gränsformaliteter och
gränshinder. Läget inom EG. Den heter UD 1994:48.
Där påpekas det precis vad den inre marknaden och
gemenskapslagstiftningen betyder och vad vi får
finna oss i att leva efter från den 1 januari 1995.
Även Näringsdepartementet gav ut rapporter till
oss riksdagsledamöter. Jag vet inte hur många av er
som har läst dem. Även då skrev de om just den inre
marknadens principer och vad som gällde. Trots det
visste tydligen inte Finansdepartementet detta.
Jag vill påpeka, eftersom det har sagts från talar-
stolen att man hade kontakt med EU-kommissionen,
att när jag hade kontakt med EU-kommissionens
direktorat 21 hade ingen kontakt tagits med dem
innan det första beslutet om generellt förbud fattades.
I slutet av 1996 hade jag en interpellationsdebatt
med statsrådet Östros om de problem som uppstått
efter det att man fattat beslut om det här förbudet. Jag
påpekade detta med EG-rätten och gemenskapslag-
stiftningen och att förbudet stod i strid med detta.
Statsrådet hävdade motsatsen och sade att jag hade
fel. Det kanske inte var så mycket att undra över.
Men han blev i alla fall medveten om att det fanns
andra synpunkter.
Den 26 mars kom så det här från EU:s direktorat.
Det kom en skrivelse till Finansdepartementet som
påpekade den gällande lagstiftningen. I skrivelsen
pekade man på tre områden. Det är här man kommer
in på det som också sades här, att det inte var för-
sumligt, att det inte var passivitet. Men jag hävdar att
det var det, för den första proposition som kom tog
bara med en sak av de tre som påpekades i kommis-
sionens skrivelse. Sedan fortsatte det. Man kan funde-
ra på varför bara en del togs med.
Efter ytterligare påtryckningar genom motioner
och interpellationer, bl.a. av mig, kom sedan ytterli-
gare en lagändring. I proposition 1997/98:140 för-
slogs att användarförbudet mot röd diesel nu även
skulle gälla lastbilar och bussar. Även det stod i den
första skrivelsen från EU-kommissionen. Men det
förhalade Thomas Östros så att det kom ett helt år
efter den första propositionen.
Fortfarande är den tredje delen i denna skrivelse
inte genomförd. Den är på väg till EG-domstolen nu.
Det gäller privat införsel. Det är fortfarande så att
Sverige bryter mot gemenskapsrätten i dag, den
27 maj.
I artikel 8 i EU-direktivet står det: "Vad beträffar
varor som förvärvats av enskilda individer för deras
eget bruk och transporteras av dem själva följer av
principen för den inre marknaden att punktskatt skall
tas ut i den medlemsstat där de har förvärvats." Det
bryter vi fortfarande mot. Därför kommer det säkert
en proposition till som vi så småningom får diskutera.
Statsrådet Östros har alltså trots påminnelser, dels
från riksdagen och dels från EU-kommissionen, med
hänvisning till skatteundandragandet medvetet för-
halat åtgärder enligt lagstiftningen. Statsrådet har
under utfrågningen hävdat att rättsläget inte var klart.
Detta är ju fullständigt felaktigt. Rättsläget var klart
när vi blev medlemmar, och dessutom bevisas det ju
av JK:s yttrande. Vi skulle väl knappast betala ut
miljonskadestånd dagligen om det inte vore så att vi
har brutit mot gemenskapslagstiftningen.
Förbudet och de förhalade ändringarna drabbade
många privatpersoner, men framför allt ett antal fö-
retagare. Departementet konsulterade heller aldrig det
direktorat som handlägger just de här frågorna. Ären-
det har således inte beretts i vederbörlig ordning.
Enligt den senaste noteringen ligger skadeståndet nu
på uppåt 30 miljoner kronor.
Enligt min mening har regeringen, och statsrådet
Östros, varit försumlig. Man har varit försumlig ge-
nom att inte före det första förbudet ta reda på vad
som gällde. Man har inte heller tagit kontakter med
de övriga departementen. Man har medvetet förhalat
lagändringarna och ej berett ärendet i vederbörlig
ordning. Därmed har man också förorsakat staten
onödiga kostnader. Därför borde en anmärkning ha
blivit följden av KU:s granskning. För min del vill jag
yrka bifall till den moderata reservationen i det här
avsnittet.