Herr talman! Vi behandlar nu KU16, Minoritetsfrågor . Det är ett betänkande med 38 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2015 och 2016. Sverige har, som flera talare har varit inne på, valt att erkänna samer, tornedalingar, romer, judar och sverigefinnar som nationella minoriteter och samiska, meänkieli, romani chib, jiddisch och finska som minoritetsspråk. Det har man gjort med det som tidigare utredningar har kommit fram till och de internationella åtaganden och konventioner som Sverige har skrivit under som grund.
Flera av de tidigare talarna har berört historiken kring många av de övergrepp som har skett när det gäller de olika minoritetsgrupperingarna. Det är på grund av denna historik som det är viktigt att vi stärker det här arbetet framöver.
Det kommer att behövas ytterligare insatser för att skydda de redan erkända minoritetsspråken och säkra de redan erkända nationella minoriteternas rättigheter. Därför har regeringen tillsatt utredningen om en stärkt minoritetspolitik som genomför en översyn av lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk samt angränsande frågor. Precis som flera redan har varit inne på förväntas den här utredningen vara klar den 15 juni.
I dagens betänkande föreslår utskottet i ett tillkännagivande att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att analysera om finlandssvenskarna bör erkännas som nationell minoritet i Sverige. Vi i KU anser att det finns vissa skäl som kan anföras för att finlandssvenskarna ska betraktas som en nationell minoritet. Vi menar därför att frågan om finlandssvenskarnas ställning bör utredas.
Jag tycker att det är bra att vi i slutändan landade i att denna fråga inte ska bakas in i den utredning som nu pågår och som Lennart Rohdin leder, inte bara för att den i praktiken nästan redan är helt färdig utan också för att jag tänker att finlandssvenskarna på ett sätt är annorlunda än andra minoriteter genom att de talar majoritetsspråket i stor utsträckning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
Merparten av rättigheterna som ges till de nationella minoriteterna är kopplade till språk. Förklaringen till detta är att rätten till språk är starkt kopplad till identitet och kultur, vilket också framkommer i de konventioner som styr vårt arbete med minoriteter i Sverige. Samtidigt har det kommit fram att man skulle kunna titta på fler av andra rättigheter, till exempel samrådsskyldigheter i förvaltningsområden.
Jag tänker dock att det inte utesluter det faktum att man skulle kunna göra andra saker för den finlandssvenska minoriteten redan med de möjligheter som finns i dag.
Man kan titta på saker som kan gynna den finlandssvenska kulturen och utveckla den finlandssvenska identiteten. Det är viktigt med kulturell mångfald som kan berika vårt land, även det finlandssvenska kulturlivet, som har varit långvarigt och har en tät koppling till Sverige.
Med detta yrkar jag bifall till konstitutionsutskottets förslag. Jag ser fram emot att titta på utredningen framöver.