Fru talman! Det är inte ofta man anser att jag är patologisk. Det kanske är det nya. I stället för att jag får kommunistkortet slängt på mig är jag nu patologiskt intresserad av något. Det är i alla fall en utveckling inom den moderata politiken, måste jag säga.
Jag kan nämna Västra Götaland och Skåne också. Där är ni också med och rör i grytorna, inte sant?
Vad det handlar om är att det när man går in i en pandemi alltid är bättre att ha exempelvis fler anställda - där är vi överens nu för tiden - och att man har en äldreomsorg där inte 50 procent är timanställda.
Jag nämner Stockholm för att det var epicentrum. Ingen annanstans i Sverige blev så många smittade, och ingen annanstans saknades det så påtagligt skyddsutrustning. En överläkare på SÖS kom i princip till jobbet i sin dykarutrustning eftersom det saknades skyddsutrustning. Det var makabert, och ansvaret för det hade de regionala politikerna.
Det har varit en otrolig resa, och socialutskottet och finansutskottet har verkligen jobbat. Jag satt också med på samtliga partiledarmöten med Jonas och Nooshi och lyssnade, och inget parti hade någon fantastisk korg med åtgärder de där första månaderna.
Vi har lärt oss massor av den här pandemin, och, ja, ansvaret för detta ligger på regeringen men också på regionerna och kommunerna.
Vi har fått fram ett fantastiskt material från kommissionen, och det görs andra utredningar. Jag hoppas att man också följer upp vaccineringen när det gäller hur, var och när. Jag hoppas att man också på riktigt kan säga att regeringen leder riket i dessa frågor, inte SKR.