Fru talman! Vår ambition att ha en värdeburen tillväxt innebär ju att man måste se till att företag inte bara nystartas så att det finns många småföretag. Det är gott och väl, men för att vi ska få just en tillväxt är det också viktigt att de små företagen har möjlighet att bli medelstora företag. Helst ska också de medelstora företagen bli stora, men då kommer vi till en annan fråga. Så långt ska vi inte gå i den här interpellationsdebatten. Jag tror att vi i så fall får återkomma till det.
Men problemet för Sverige är ju inte att vi har för få företag - det har det inte varit på många år. Problemet för Sverige är att vi har för få företag som växer. Det är det som min interpellation om små och medelstora företag handlar om.
Delvis får jag lite svar på mina frågor, men Maud Olofsson mal ändå hela tiden om att mikrolånen har ökat. Det är gott och väl. Almis insatser har begränsningar, där man inte får ställa upp på hur höga belopp som helst. Därmed faller många andra än de små företagen ut.
När det gäller kapitalfrågan och det som den andra interpellationen handlar om, nämligen kapitalförsörjning i företag, kan jag säga: Nja, man ger inte ett dugg svar på de här frågorna. Det är svårt att över huvud taget få någon statlig finansiering över 2 miljoner.
Sedan ger Maud Olofsson i interpellationssvaret besked om de statliga insatser man gör. Ja, men när började man få låna mycket mer än 2 miljoner från Almi eller någon annan? Men jag ska villigt hålla med om att Inlandsinnovation inte har några sådana gränser. Det är i så fall undantaget.
Det som är viktigt är att man ska vara marknadskompletterande, men det är också det som Riskkapitalföreningen, Företagarna och andra har pekat på: Det finns inga privata finansiärer. Det finns ingen marknad i detta segment därför att det är för riskfyllt. Därför krävs det kanske att staten går in, men gärna tillsammans med privata aktörer. Staten ska ju inte stå för hela företagsfinansieringen utan ska främja och vara ett marknadskomplement. Därför är det viktigt att fortsätta med ett arbete som innebär att man kan nå det. När man kommer upp i runt 20 miljoner klarar sig företagen i regel själva, och då behövs det inte en komplettering från det allmänna.
Sedan nämner Maud Olofsson sitt älsklingsämne. Men hur var det nu igen? Kanske jag kan få svar i den här interpellationsdebatten, eftersom hon tar upp förmögenhetsskatten både i det förra svaret och i detta svar.
Hur var det med mostrarna? Hur många mostrar hade lämnat sin förmögenhet kvar i Sverige så att vi kunde se att det gynnar investeringarna i företag? Man kan väl ändå inte säga att det finns någon utvärdering som trovärdigt har pekat på att mostrarna har kommit tillbaka till Sverige?
Jag tror också på innovationsstrategin om den är rätt hanterad - det återstår att se - och att man kan se framsteg för just den här typen av företag, framför allt för att små företag ska kunna växa till medelstora företag. Men det återstår att se när den kommer.