Fru talman! Min andra fråga gällde de regelverk som finns inom de områden som statsrådet ansvarar för.
Här är det lite bekymmer. I sjukförsäkringen finns det ett ålderskriterium. I Försäkringskassans vägledning för aktivitets- och sjukersättning finns det ett särskilt avsnitt som kallas för
Ålderskriteriet
. Man tillämpar då lite andra kriterier och man betalar också ut lite mindre stöd till personer över 65 år.
Det allvarliga är att vi inte ger äldre stöd så att de kan komma tillbaka till arbetslivet. Det är väldigt lätt att man så att säga blir avförd.
En annan bekymmersam punkt är frågan om att kunna utbilda sig för att utveckla sig. Studiestödet har justerats lite grann, men äldres möjligheter till vidareutbildning är också något som jag tycker att man kan fundera över.
Som äldre får man inte alls samma hjälp av arbetsförmedlingen för att få ett nytt arbete eller utbildning. Det här befäster att äldres erfarenheter och kunskaper inte värdesätts.
I Stockholm har man haft ett projekt för att få fler äldre i arbete. Det visade sig att 70 % hade fått ett arbete efter så kort tid som ett år i det här projektet. Det går alltså att få tillbaka flera i arbete.
Vi måste även se på personer över 65 år. Det ligger ett symbolvärde i att inte befästa attityderna att det är dyrt med äldre och att deras kunskaper och erfarenheter inte skulle vara värda så förfärligt mycket.
Vi moderater har föreslagit att om man arbetar efter 65 år skulle arbetsgivaren kunna betala lägre socialavgifter. På det viset skulle arbetsgivarna uppmuntras att anställa äldre.
Med tanke på detta vill jag upprepa min första fråga som gällde vilka åtgärder statsrådet har vidtagit eller ämnar vidta för att regelverket vid sjukersättning och arbetsmarknadsåtgärder ska gälla lika för alla oavsett ålder. Hur kan man uppmuntra till arbete även efter 65 års ålder?