Herr talman! Att bistånd flyttas till Ukraina ser jag som självklart. Det är ett land som bombas, som är i ruiner och där människor lider. Vi läser rapporter därifrån som är svåra att ta till sig och svåra att förstå, men en sak är klar: Ukraina behöver allt stöd som går att få i dag. Det handlar inte endast om det militära, även om det är viktigt, utan också om det humanitära stödet. Det är viktigt i dag. Det kommer att vara viktigt i morgon och i övermorgon. Här måste vi som grannland hjälpa till och även komma ihåg att Ukraina försvarar sitt land, men de hjälper också oss att försvara våra värden, demokratin och de mänskliga rättigheterna.
Självklart förtjänar Ukraina vårt stöd, och vi måste ge dem det. Att kartan har ritats om med utgångspunkt i var behoven är störst just nu framstår för mig som självklart. Det framstår tyvärr oerhört tydligt. Det räcker att se fotona, bilderna och sekvenserna.
Låt mig säga att jag som så många andra har varit i Ukraina, både före kriget och under kriget. Jag har sett foton från Charkiv och känner inte igen staden. Den är ödelagd. Den är i ruiner. Ukraina behöver hjälp. Ukraina behöver också hjälp för sina barns skull. De kidnappas nu av Ryssland. Hur ska Ukraina få tillbaka sina barn? Hur ska vi stödja Ukraina i det arbetet? Det kostar pengar, och det måste vi kunna erbjuda.