Fru talman! Tack, Juno Blom, för dina svar!
Jag tycker om din tanke om interimistisk vårdnad. Det skulle göra att man skyddar mamma och barn på ett skyddat boende, särskilt i den krissituation som de befinner sig i. Låt oss därför hoppas på att det skulle kunna bli möjligt eller i vart fall att vi stoppar de vårdnads- och umgängesbeslut som nu är så mycket till fäders förmån.
Det är inte bara föräldrarätten som är stark, utan fadersrätten är många gånger extremt stark. Man litar ibland mer på en man som kan agera snyggt och belevat i domstolen eller inför socialtjänsten än på en kvinna som i ett krisläge kanske inte är fullt så stark i sitt agerande. Jag hoppas verkligen att vi kan bromsa detta och att vi får slut på diskussionen om att gemensam vårdnad alltid är bäst för barnen.
Jag tyckte att det som stod i betänkandet om barnfridsbrottet var svårtolkat. Ni ville utvidga barnfridsbrottet inklusive det här med att se och höra. Det ingår ju redan. Men man kan behöva vidga det hela. Utifrån erfarenheterna i Nya Zeeland tyckte vi att det var viktigt att skriva "riskera att se och höra". Då fångar man in de exempel som du, ledamoten Juno Blom, nyss tog upp. Det skulle vara smart.
Jag tror att ett likgiltighetsuppsåt skulle kunna rädda i dessa situationer så att det ändå handlar om ett barnfridsbrott om en pappa eller styvpappa angriper mamma medan barnen finns i hemmet. Men rent juridiskt blir det finlir, och jag tror inte att allmänheten tänker så här.