Herr talman! Det har nu gått ett år sedan regeringen lade fram sin första budget. Nu har regeringen också återkommit till oss i riksdagen för att begära tilläggsanslag och göra korrigeringar. Detta behov består till stor del av det väldigt omfattande reformarbete som vår regering har satt i gång, vilket har gjort det svårt att exakt beräkna de kostnader som kommer att uppstå under året.
Jag ska börja med att ta upp den största posten av de 11 miljarderna, och det är, som vi har hört här, 10 miljarder som regeringen vill amortera på lånen för vägar och järnvägar. Detta gör man för att få lite ordning på lånestrukturen. Men man gör det också för att skapa utrymme för underhåll och vissa investeringar genom att de årliga räntorna och amorteringarna kommer att minska.
Vad jag förstår ställer sig både socialdemokrater och miljöpartister i stort sett bakom detta, men de vill förändra fördelningen en aning.
Däremot vill jag kommentera Socialdemokraternas uttalanden när det gäller amorteringen. Jag ser en liten glidning där. Det är som om hela amorteringen skulle gå att använda till investeringar sedan. Men så är det faktiskt inte, utan det är räntor och amorteringar som försvinner. Så offensivt som det anges i den socialdemokratiska motionen kanske det inte är.
Vänsterpartiet tycker att det är bättre att låna till investeringar. Jag vill bara kommentera detta. Framför allt vi i finansutskottet har faktiskt en uppgift att se till att Sverige har sunda, stabila och överskådliga statsfinanser. Att låna till hela investeringar tror jag är att utsätta statens ekonomi för en väldigt stor risk.
Plötsligt ser verkligheten inte ut precis så som man trodde att den skulle göra när man tog lånen. Inet ens hemmavid är det väl så att vi lånar ända upp till skorstenen när vi köper en bostad, utan vi - och banken - vill för säkerhets skull se till att det finns en grundplåt. Men i statens fall skulle det här, som sagt, vara en stor risk.
Sedan har vi posten avseende ökade resurser till Försäkringskassan. Vänsterpartiet säger nej här. Den nya regeringen har gett Försäkringskassan ett mycket omfattande uppdrag. Äntligen ska vi kunna arbeta med att få människor tillbaka i arbete och få ned sjukfrånvaron samt se till att vi har en rehabilitering i flera steg. Som sagts i debatten här i dag gäller det att se till att de som blir sjuka kommer tillbaka i arbete redan under de första veckorna. Det är det som betyder att vi kan minska utanförskapet och äntligen få ned den sjukfrånvaro som byggdes upp i början av 2000-talet.
Nej, här är det inte fråga om att jaga bidragsfuskare. Här är det fråga om att skapa ett förtroende för vår socialförsäkring. När man är sjuk ska man vara hemma, men en sjukskrivning som drar ut på tiden innebär en stor risk för den enskilde. Det är detta som regeringens politik handlar om.
Samtidigt är felaktiga utbetalningar någonting som verkligen minskar förtroendet för socialförsäkringarna, så den förstärkning av administrationen som regeringen vill göra ska också avse att man ser till att rutiner följs och byggs upp och att felaktiga utbetalningar kan följas upp och minskas - självklart!
Också omläggningen av arbetsmarknadspolitiken innebär stora förändringar för a-kassorna i deras administrativa system. Likaså behöver de ett ökat anslag.
Jag vill också nämna Finanspolitiska rådet. Också här säger Vänsterpartiet nej. Finanspolitiska rådet, som här får ytterligare 1 miljon kronor, är en viktig investering i en tydligare belysning och utvärdering av finanspolitiken och dess effekter. Det handlar om att vi ska få veta och få belyst av experter vilka effekterna kan tänkas bli av de åtgärder som vi beslutar om här i riksdagen och som sedan vidtas. Det är det som är meningen med Finanspolitiska rådet.
Jag beklagar att Vänsterpartiet tydligen tycker att man inte ska basera sina beslut på den typen av kunskap. I stället kallar man det för snäv ekonomisk teoribildning. Men den så kallade snäva ekonomiska teoribildningen innebär egentligen att man säger nej till den kunskap som faktiskt finns. Då tar man verkligen på sig ett stort politiskt ansvar.
Jag ska väldigt kort kommentera några bemyndiganden. Det gäller anslag under kommande år. Vi har gjort en korrigering i utskottet när det gäller regeringens förslag. Äntligen har regeringen tagit tag i detta med att reparera så kallade bidragsfastigheter - kulturbyggnader. Reparationsbehovet är stort. När budgeten skrevs var det tyvärr inte klart hur långa avtalen, kontrakten, behövde vara så det saknades en tidsangivelse. Det där är nu löst.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till finansutskottets förslag i betänkande 11 och avslag på samtliga reservationer.