Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2.
Jag tänkte ta upp det finanspolitiska råd som regeringen har tillsatt och vars uppdrag enligt tilläggsbudgeten är att årligen följa upp och granska måluppfyllelsen inom den ekonomiska politiken och utvärdera kvaliteten i regeringens analysram för den ekonomiska politiken. Rådet passar väl in i det förhållningssätt till den ekonomiska politiken som slog igenom i början av 1990-talet och som den nuvarande högerregeringen står särskilt fast förankrad i. En rad institutionella inslag minskar de folkvaldas möjligheter att föra en ekonomisk politik för full sysselsättning och bidrar samtidigt till en allmän ekonomisk utveckling där löntagarnas positioner på arbetsmarknaden försvagas till förmån för arbetsgivarnas.
Vi tror att det finns goda skäl att anta att detta finanspolitiska råd blir ytterligare ett organ som ska klä regeringens högerpolitik i ett falskt vetenskapligt skimmer. Den snäva ekonomiska teoribildningen, helt fri från människor och sociala strukturer, ligger till grund för mycket av dagens etablerade ekonomisk-politiska debatt. Vi tycker att detta borde inleda en mer problematiserande diskussion och samhällsdebatt i stället för att man inrättar ytterligare en myndighet. Därför avvisar vi detta förslag.
Men vi avvisar det också på grund av finansieringen. Här ska Statistiska centralbyrån och Skatteverket bidra. Om det görs besparingar på Skatteverket börjar man direkt att fundera över det som vi nu har sett under ett års tid, nämligen det som statsministern kallar skattetrötta moderater. Är neddragningen på Skatteverket ett sätt att minska risken för att man ska jaga så kallade skattetrötta moderater, eller hur är det?
När jag förberedde detta inlägg kom jag att tänka på programmet Parlamentet häromkvällen. Där frågade man: Vem har gjort filmen
Jakten på den försvunna skatten?
Gissa vad svaret var? Jo, det var Moderaterna. Vi vet att det finns många versioner av
Jakten på den försvunna skatten
, och efter detta år kan vi nog räkna med att det kommer ännu fler, eller hur?
Men medan det ska göras neddragningar på Skatteverket eftersom man inte ska jaga skattetrötta moderater vill regeringen i stället jaga så kallade bidragsfuskare. De är riktiga fuskare som ska klämmas åt. Det är nämligen människor som sliter och arbetar och som kanske av misstag råkar fylla i fel blanketter. Dessa blanketter är också många gånger väldigt krångliga. Människor som är sjuka känner sig både jagade och misstänkliggjorda.
Det kan då vara värt att påminna om att detta faktiskt är ett socialförsäkringssystem och inte ett bidragssystem. Alla är vi med och bidrar, precis som när det gäller en hemförsäkring - är olyckan framme ska vi kunna känna oss trygga och veta att vi inte står ensamma utan har en ekonomisk backup. Det är socialförsäkringssystemets uppgift. Det handlar inte om bidrag. Det har inte heller Folkpartiet tyckt innan man kom in i denna regering.
Finns det något samhällsekonomiskt perspektiv på detta? Ja, visst gör det det. Alla vill väl försvara socialförsäkringssystemen, och om det är några som utnyttjar systemen ska man faktiskt anmäla detta.
Man kan titta på vad det så kallade bidragsfusket inom Försäkringskassan kostar jämfört med det skattefusk som finns i dag. Försäkringskassans direktör har sagt att det så kallade bidragsfusket kostar en fjärdedel av skattefusket. Men vad är då anledningen till att man gör detta? Jo, självklart vill man få det att framstå som att systemet utnyttjas för att de åtstramningar som man gör inom sjukförsäkringen ska bli mer acceptabla. Troligtvis kommer man att fortsätta med en underminering av socialförsäkringssystemen.
Vi avvisar så klart detta och föreslår i stället en förstärkning av Försäkringskassan i syfte att öka rättssäkerheten och kvaliteten på handläggningen.
Vidare vill vi att staten ska införa en investeringsbudget för investeringar i till exempel vägar och järnvägar. Vi menar att staten precis som kommuner, landsting, företag och vi alla som äger en bostad borde betala av större investeringar över en längre tid. Jag tror inte att någon i denna kammare - jo, förresten en - kan betala sitt hus kontant, utan vi tar ett lån i banken och betalar tillbaka pengarna över en längre tid. Det tycker vi att man också borde göra i statens budget. Men om man nu föreslår en investering ska den in under utgiftstaken och då och då slåss om utrymmet för vård, skola och omsorg. Det gör att en större investering ibland måste dra ut på många fler år än vad som egentligen är samhällsekonomiskt bra eftersom man inte har detta utrymme under utgiftstaket.
Därför avvisar vi regeringens förslag till ytterligare en amortering. Vi menar i stället att man borde ha en investeringsbudget.
Med detta yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 2.