Herr talman! Det är ingen nyhet att Vänsterpartiet gärna vill göra det så lätt som möjligt för brottslingar att bedriva verksamhet i Sverige. Det har pågått i många år.
Jag blev ändå lite förvånad när jag hörde Linda Snecker prata om att hon ska undersöka nyttan eller att det inte framgår att det finns någon nytta med hemliga tvångsmedel eller buggning. Det kommer årliga skrivelser från regeringen till riksdagen som redovisar nyttan. Jag har en skrivelse från 2012/13 framför mig där det framgår att nyttan av hemliga tvångsmedel motsvarar 72 procent. För 1 460 av 2 040 fall av misstänkta personer har man haft nytta av tvångsmedel. Det är 72 procent. Det är en anmärkningsvärt hög siffra, och den varierar såklart mellan olika tvångsmedel.
Jag nämnde i mitt anförande vad Åklagarmyndigheten anser, nämligen att träffytan för hemliga tvångsmedel är för liten. Myndigheten kunde tidigare i princip bara använda tvångsmedel för buggning i fråga om narkotikabrott, men man vill ha en större träffyta så att tvångsmedlet kan användas oftare. När Högsta domstolen sänkte straffpraxis för narkotikabrott blev träffytan ännu smalare för Åklagarmyndigheten.
Det finns en SOU från 2012, en rapport från Brottsförebyggande rådet från 2011 och en årlig skrivelse från regeringen till riksdagen som redovisar nyttan. Ändå ifrågasätter Vänsterpartiet nyttan över huvud taget. Jag tycker att det är anmärkningsvärt.