Herr talman! Låt oss först konstatera: Tack vare regeringsskiftet fick Sverige för första gången en sammanhållen energi- och klimatpolitik och antog viktiga, höjda ambitioner inom flera viktiga områden, inte minst när det gäller utsläpp av växthusgaser och klimatmålen. Vi höjde målet från en minskning med 4 procent till en minskning med 40 procent till år 2020.
Alliansen har ambitiösa miljö- och klimatmål, och vi har en tydlig strategi för hur vi ska nå dit, bland annat med hjälp av ett klimatskattepaket som vi tydligt har redovisat att vi kommer att justera 2011 och 2013 och att det är en viktig kontrollstation 2015.
Sedan är det naturligtvis så som Johan Löfstrand säger: Flera av miljömålen kommer att bli svåra att nå. Men jag tycker att det är viktigt att Sverige har högt ställda och ambitiösa klimat- och energimål, mål som inte utgörs av lågt hängande frukter utan är mål som gör att vi verkligen måste anstränga oss och kontinuerligt återkomma med förslag till nya åtgärder.
Vi följer utvecklingen noga och utesluter inte att använda ytterligare ekonomiska styrmedel. Men vi tycker också att det är viktigt att de förslag vi lägger fram är genomförbara och grundas på viktiga principer om teknikneutralitet och kostnadseffektivitet.
Därför säger vi till exempel nej till en sådan skatt som handelsgödselskatten, som bara är en straffskatt för svenskt jordbruk och flyttar produktion från Sverige, där miljökraven är hårda, till andra länder där miljökraven är lägre. Vi säger nej till Klimpprojektet, som innebär ett mycket ineffektivt sätt att få i gång miljöinvesteringar som ändå skulle ha gjorts.
Jag tycker att det är viktigt att föra en politik som utgår från ambitiösa mål men grundas i en övertygelse om att vi ska handskas med skattebetalarnas pengar på ett klokt sätt och genomföra effektiva och smarta lösningar.