Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för ett alldeles utmärkt svar på denna interpellation. Jag hade egentligen inte behövt gå in efter Sten Nordins historik. Jag ska dock komplettera den lite, för det här är en väldigt intressant fråga. Socialdemokraterna frågar i dag varför så få som 15 procent reser med Arlandabanan. Bosse Ringholm ställde samma fråga häromdagen.
Den frågan kan jag svara på. Det är exakt 15 procent fler än om Socialdemokraterna hade fått bestämma!
Så här var det nämligen, fru talman: I propositionen som behandlades i trafikutskottets betänkande 1990/91:25 föreslog Socialdemokraterna att man skulle bygga bland annat Arlandabanan. Det var vi överens om. Hur mycket pengar fanns kvar till denna bana? Jo, man anslog exakt noll kronor. Noll kronor anslog man till banan. Den skulle ingå i Mälarbanan, och vi vet allihop vad det kostade.
Sedan kom den andra regeringen, och den 8 december 1993 röstar man om denna finansiering av Arlandabanan. Det är väldigt intressant. Det blir 169 röster för och 131 röster emot en finansiering av Arlandabanan. Det är 118 socialdemokrater. Det är elva vänsterpartister. Dessutom fick de stöd från två från Ny demokrati avhoppade vildar. Det var situationen. Men det är så lyckligt att när regeringen Carlsson strax därefter tillträder godkänner Socialdemokraterna detta. Då har de fått en finansiering till Arlandabanan. Då tycker man att detta är jättebra, och så sätter man i gång och bygger. 1999 är den färdig, och Socialdemokraterna tar nästan åt sig äran av detta.
Så gick det till när Arlandabanan kom till. Jag tycker att det är väldigt lustigt att höra Bosse Ringholm och Lars Mejern Larsson ondgöra sig över att det bara är 15 procent som åker på den järnväg som man själv inte ens ville ha!