Fru talman! Lars Mejern Larsson har frågat mig vilka långsiktiga slutsatser jag drar av Arlandabanans dyra och misslyckade avtal, vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra kollektivtrafiken till och från Arlanda och om jag avser att verka för att regeringen fortfarande ska använda privata finansieringslösningar för att kunna genomföra de satsningar på väg och järnväg som Sverige behöver.
Jag skulle vilja understryka att jag inte anser att Arlandabanan är ett misslyckande. Om vi inte hade fått ett avtal till stånd mellan staten och det privata konsortiet bestående av Vattenfall, NCC och Alstom hade vi riskerat en sämre framdrift av projektet. I avtalet om Arlandabanan finns det också en option som möjliggör en eventuell inlösen av Arlandabanan 2010. För närvarande pågår en översyn mellan A-banan Projekt AB och A-Train AB av detta avtal. Denna översyn följer jag noga.
Jag anser det angeläget att fler resenärer ska kunna använda sig av tåget som färdmedel för att ta sig mellan Stockholm och Arlanda flygplats. Antalet passagerare på Arlanda Express har sedan 2003 stadigt ökat. Marknadsandelarna har ökat från drygt 11 procent första hela verksamhetsåret till drygt 15 procent 2006. A-Train AB upplåter också Arlanda link till trafikutövare som vill trafikera Arlanda Central. För närvarande trafikerar SJ AB och Uppsala länstrafik banan med sammanlagt ca 150 tåg per dygn.
I dagsläget pågår ett aktivt arbete i Arlanda forum och Kraftsamling Stockholm mellan Banverket, trafikoperatörer och berörda kommuner om hur spårkapaciteten till Arlanda bättre kan utnyttjas. Detta arbete kommer förhoppningsvis att resultera i att fler i Stockholmsregionen kommer att välja tåg som färdmedel till Arlanda.
Regeringen vill öka statens insatser för transportsystemet och samtidigt låta kommuner, regioner och näringsliv i hela Sverige få en tydligare roll i diskussionerna med trafikverken om prioriteringen av insatserna. Om en intressent vill medverka i infrastrukturinvesteringar är det viktigt att hörsamma den ambitionen och erbjuda möjligheter att förstärka statens satsning. Jag vill understryka att detta inte innebär någon förändring av den grundläggande ansvarsfördelningen mellan statliga och kommunala aktörer för samhällets infrastruktur, men jag kan konstatera att på många håll i landet gör kommuner, regioner och näringsliv bedömningen att medfinansiering kan erbjuda ett stort mervärde.