Herr talman! Det är intressant att lyssna på Vänsterpartiets Torbjörn Björlund som säger sig motsätta sig en avreglering av spelmarknaden. Under de minuter som Torbjörn Björlund talade har spelmarknaden avreglerat sig själv ytterligare. Vi har en i hög grad avreglerad spelmarknad i dag. Det som föregående talare från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har lyft fram, och som jag nu lyfter fram, handlar om att påreglera spelmarknaden igen.
Om
de privata bolagen tar över, säger Vänsterpartiet. Jag vill påminna om att de redan nu har 50 procent av spelmarknaden on line. Det är därför det är så angeläget att vi riksdagsledamöter får möjlighet att påreglera spelmarknaden.
Varför är det viktigt? Jo, det är här i Sveriges riksdag och i regeringen som reglerna för svenskt spel ska sättas upp. I den avreglerade marknad som vi lever i har vi inte den kontrollen. Monopolet existerar endast på papperet.
Det som de flesta riksdagsledamöter efterlyser är någon form av licenssystem. Det man vill se med en sådan omreglering är en skärpt kontroll av penningtvätt och bedrägerier, kreditvärdighet och så vidare. Man vill ha en skärpt ålderskontroll och sociala skyddshänsyn. På alla dessa områden behövs det betydligt skarpare krav än i dag.
Jag ser gärna, och det var glädjande att höra samma budskap från Socialdemokraterna, en samlad myndighet som handhar dessa frågor. Bilden i dag är något splittrad. Lotteriinspektionen har en roll, och Folkhälsoinstitutet har en annan. Det är ytterligare myndigheter som engagerar sig i denna angelägna fråga. Det är bra, men det kan samtidigt leda till en något splittrad bild. Därför tycker även jag att det är intressant att titta på idén med en ensammyndighet.
Den sociala biten är den absolut viktigaste när vi eftersträvar en omreglering av spelmarknaden. Det finns dock ett par ytterligare aspekter som vi behöver fundera på. En är den statsfinansiella frågan, som några ledamöter har lyft fram. Spelandet i Sverige drar in en hel del intäkter till staten. Det är medel som naturligtvis är viktiga för välfärden.
I Danmark har man nyligen omreglerat spelmarknaden. Från den 1 januari har de en form av licenssystem. Budskapet därifrån är att skatteintäkterna inte har varit större med ett licenssystem än med det tidigare monopolet, men heller inte mindre. För staten synes det vara ett nollsummespel.
En annan aspekt är den rent näringspolitiska. Det är en viktig aspekt. Sverige är, tillsammans med Israel och möjligen något ytterligare land, världsledande på detta område. Det förtjänar att påpekas att svenska företag är mycket framgångsrika på spelområdet. Det är beklagligt att de inte kan verka från sitt hemland. Vi kan tänka oss en annan bransch där vi också är framgångsrika, som lastbilsbranschen. Hur tråkigt vore det inte om Scania och Volvo tvingades verka från ett annat land än sitt hemland.
I debatten har det talats om en oro för VLT-automater, eller Vegasautomater. Det är en oro som jag delar. Det är bekymmersamt att de spelautomaterna endast finns i restaurangmiljöer kopplade till alkoholtillstånd. Det kan inte vara den bästa miljön för dessa automater. Även jag tycker att det vore bra med en översyn på detta område. Det behöver inte nödvändigtvis leda till förbud, men vi behöver pröva frågan noggrannare. Dessa automater finns särskilt i socioekonomiskt svaga områden. I Botkyrka finns det 58 automater, i Danderyd 1.
Vid en omreglering vore det bra om man förde in en ytterligare skrivning i socialtjänstlagen så att man tillerkänner spelmissbrukare ungefär samma rättigheter som andra missbrukare; jag menar då missbrukare med medicinskt fastslagna diagnoser. Jag bedömer att det inte skulle bli så dyrt. Med tanke på hur mycket pengar den här verksamheten omsätter är det något som staten måste anse sig ha råd med.
Vad bör licensieras? Det är internetspelandet. Det är där som verkligheten har sprungit ifrån Torbjörn Björlund och alla oss andra. Det är på det området som det är så angeläget att vi påreglerar den svenska lagstiftningen. Jag kan tänka mig att vi gör ett undantag när det gäller internetspelandet, nämligen hästnäringen. Där har inte spelbolag eller andra intressenter på något tillfredsställande sätt visat hur man finansierar den mycket viktiga och framgångsrika hästnäringen i Sverige med ett licenssystem. I övrigt vill jag hävda att ju farligare spelandet är desto viktigare är det att få in det i ett kontrollerat system.
Det fysiska spelandet som trisslotter, Casino Cosmopol, miljonlotter och så vidare bör tills vidare fortsätta i en monopolmiljö. Jag och mitt parti är inte främmande för att pröva den frågan senare, men den ligger inte runt hörnet för en omprövning nu.
Vi bör också fundera på hur man håller de olicensierade bolagen borta från Sverige. Man måste redan från början inse att vilket system vi än väljer finns det aldrig några vattentäta skott. Vårt västra grannland, Norge, har valt ett monopolsystem med väldigt rigida gränser. Inte ens där går det att hålla gränserna fullständigt täta. Det hindrar inte att vi måste fundera på vilka stoppåtgärder man kan ta till. Främjandeförbudet fungerar inte så bra legalt i dag eftersom vi inte har ett licenssystem. Jag tycker att det vore intressant att pröva ett främjandeförbud om vi inför ett licenssystem. Vi borde möjligen också, likt våra danska vänner, åtminstone förbereda stoppåtgärder á la IP-blockering och kreditkortsblockering. Vi ska inte införa det omedelbart, men ha den beredskapen om systemet så kräver.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner.
I detta anförande instämde Michael Svensson (M).