Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 2. Vi diskuterar i dag kulturutskottets betänkande 5 om spelfrågor.
Spelmarknaden är på många sätt en speciell marknad. Få andra marknader kretsar kring en produkt eller en tjänst som på ett så drastiskt sätt kan förändra människors liv till det bättre och till det sämre. På grund av just detta speciella förhållande har samhällets inblandning i marknaden varit exceptionellt stor.
Detta har i sin tur lett till att det politiska intresset för området varit stort och att det har funnits en överhängande risk för att området skulle kunna förvandlas till ett ideologiskt slagfält där samhällets och medborgarnas bästa hamnar i bakgrunden av en klassisk strid mellan höger och vänster, mellan dogmen om den helt fria marknaden och dogmen om statligt ägande och kollektivt ansvar.
Men så har det lyckligtvis inte blivit. För mig som företrädare för ett socialkonservativt parti som strävar efter att skapa en fungerande syntes mellan det bästa hos den traditionella högern och den traditionella vänstern är det glädjande att se att det nu tycks finnas en bred majoritet till stöd för en pragmatisk lösning på spelmarknadens utmaningar.
Vi sverigedemokrater ansluter oss till den ideologiska kompromiss som en uppluckrad men fortsatt reglerad spelmarknad baserad på ett licenssystem innebär, åtminstone när det gäller den del av spelmarknaden som är mest påverkad av konkurrensen från internetaktörerna.
Spelmarknaden har destruktiva sidor, och inblandningen från det offentliga har varit nödvändig och är det fortfarande. Min bedömning är att spelmonopolet så här långt har gjort mer sammantagen nytta än skada. För varje år som går då vi ignorerar utmaningen från den nya tekniken minskar dock den samlade nyttan. Att hålla fast vid det gamla systemet trots de totalt förändrade grundförutsättningarna skulle sannolikt inte resultera i någonting annat än en ändlös kamp mot väderkvarnar som i slutänden inte gagnar någon.
Herr talman! Samtidigt som det är nödvändigt att staten nu på vissa sätt släpper på sitt grepp om spelmarknaden är det minst lika viktigt att man stärker greppet på andra sätt.
För det första krävs det att staten mer kraftfullt beivrar illegala intrång på den svenska spelmarknaden. Sker inte detta kommer de önskvärda samhällsvinsterna med licenssystemet inte att kunna uppnås.
För det andra måste staten arbeta mer aktivt för att motverka spelandets negativa konsekvenser. Även om det totala antalet spelare i befolkningen har minskat det senaste decenniet ligger antalet spelmissbrukare kvar på ungefär samma nivå. Bland dem som spelar har alltså andelen problemspelare ökat.
Spelmissbruket drabbar inte bara spelarna själva utan också deras anhöriga. Enligt Folkhälsoinstitutets rapport från 2011 beräknas mer än 76 000 barn bo i hushåll där det finns en problemspelare. En låg andel av problemspelarna söker självmant hjälp, och bland dem som vill ha hjälp är det många som upplever att de har svårt att få hjälp. Det är också stora regionala skillnader.
På detta område finns fortfarande mycket att göra gällande såväl förebyggande arbete som forskning och behandling. I förhållande till problemets omfattning och de enorma vinster som spelmarknaden genererar är de anslagna medlen för att motverka spelmissbruk för snävt tilltagna. Sverigedemokraterna anser därför att anslaget till denna verksamhet bör öka i kommande budgetar.
Herr talman! Jag har valt att yrka bifall till motion 297, yrkande 40. Jag ville lyfta upp denna fråga eftersom jag menar att spelautomaterna är en särskilt problematisk spelform och eftersom jag befarar att denna problematik riskerar att hamna i skuggan av den stora frågan om spelmonopolets framtid.
Att döma av de internationella studier som har gjorts är spelautomaterna den mest problematiska spelformen. Enligt senare svenska studier är det bara de mer svåråtkomliga internetspelen som är mer problematiska.
De svenska studierna visar också att spelautomaterna slår hårdast mot de allra svagaste grupperna i samhället. Den nuvarande ordningen där spelautomaterna obönhörligen kopplas ihop med alkoholkonsumtion förstärker sannolikt problematiken.
Spelautomaterna sticker också ut därför att deras existens indirekt bidrar till att stärka den organiserade brottsligheten i landet.
Jag är medveten om att spelautomaterna bidrar med stora intäkter till statskassan, men de problem som spelformen orsakar genererar också kostnader för samhället. Oavsett hur nettokalkylen ser ut menar jag att vi måste överväga drastiska åtgärder, inklusive att allvarligt överväga en avveckling av denna spelform som så uppenbart visar sig strida mot de socialpolitiska och spelpolitiska målen.
I likhet med den nämnda motionen efterlyser jag därför en särskild utredning som förbehållslöst tittar på hur problemen ska kunna åtgärdas. Efter vad jag har kunnat se uppfyller varken Lotteriinspektionens översyn eller den pågående analysen av Svenska Spel som omnämns i betänkandet dessa krav.
I detta anförande instämde Erik Almqvist (SD).