Herr talman! Tack, Hillevi Engström, för frågan! När det gäller resultatuppföljning stämmer det att den tidigare regeringen har genomfört ett långt och väldigt grundligt arbete för att styra upp framför allt det bilaterala stödet som förvaltas av Sida.
Sedan får jag säga att jag blev lite bestört och förvånad när jag såg Riksrevisionens rapport som pekade på att allt det i det stöd som hanteras av UD, alltså det multilaterala stödet där tidigare biståndsministrar har haft ett direkt inflytande och ett direkt ansvar över hur det här hanteras, fanns sådana brister vad gäller uppföljning, kontroll och hur man ska kunna relatera till strategier och beslut. Det handlar alltså inte om hur pengarna används av de olika multilaterala organen utan helt enkelt om hur beslutsprocessen har varit inom UD från regeringen och nedåt.
Med de ganska tuffa nypor som tidigare biståndsministrar har vinnlagt sig om att ha när det gäller öppenhet och transparens måste jag säga att det är något förvånande att detta inte har gällt den hantering som skett inom UD. Detta avser den nya regeringen och jag att ändra på, och jag tycker att de rekommendationer som vi har sett från Riksrevisionen verkar rimliga. Vi får återkomma till riksdagen om detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När det gäller den biståndspolitiska plattformen stämmer det att mycket av innehållet är prioriteringar som överensstämmer med den nuvarande regeringens, och det är bra. Vad vi har identifierat som saknas är några perspektiv som kanske inte alls finns återspeglade, bland annat barnperspektivet. De signaler som har kommit från civilsamhället är också att det arbete som skedde med den biståndspolitiska plattformen inte tog hänsyn till de remissvar som kom. Det är olyckligt.
Sedan är det precis om Hillevi Engström säger: Det här var en politisk produkt, och det vore väldigt underligt om en ny regering inte ville ha ett omtag på en plattform som ska vägleda hela det biståndspolitiska arbetet.
Statskontoret och OECD-Dac hade naturligtvis rätt i att det var en djungel av policyer som på något sätt måste tydliggöras för att få ett effektivt bistånd och utvecklingssamarbete.
Vi är också i en situation i dag när alla deltar i den nya diskussionen kring de nya uthålliga utvecklingsmålen, sustainable development goals, och det blir en agenda för hela världen. Den nya regeringen har tagit ett första steg i att möta upp genom att peka på den svenska politiken för global utveckling som vi har haft sedan 2003, där vi är pionjärer och har gått före i ett helhetstänk som innebär att vi inte bara ska hjälpa de fattiga länderna genom det bistånd vi ger utan genom hela politikpaletten som exempelvis handel, miljöpolitik och så vidare.
Att få in de perspektiv som saknas och på ett bättre sätt integrera PGU och den nya utvecklingsagendan i den biståndspolitiska plattformen tror jag blir den avgörande skillnaden.