Fru talman! Jag vill börja med att hälsa
utrikesministern välkommen till debatten om ett
betänkande som vi är eniga om. Jag skulle också
vilja hälsa henne välkommen till de debatter där vi
är oeniga i viktiga utrikespolitiska frågor. Det
skulle berika debatten och tydliggöra
åsiktsskillnaderna mellan oss.
Men i dag är vi alltså eniga. För socialdemokratin
är ett svenskt deltagande i Partnerskap för fred på
den militära alliansfrihetens grund och under FN:s
och ESK:s överinseende när det gäller
fredsbevarande operationer är en självklar sak. Fru
talmannen avtäckte en byst av Olof Palme här i
riksdagen samma dag som Partnerskap för fred
lanserades i januari. Jag ser det som en symbolisk
tillfällighet att det uttryck för den gemensamma
säkerheten som Partnerskap för fred är, och som
Olof Palme stod för, ägde rum just den dagen.
Det finns också skäl för Sverige och andra militärt
alliansfria länder att delta i PFF för att då frånta
projektet karaktären av en affär mellan NATO och
de östländer som kandiderar för ett medlemskap i
NATO. Det det är lika betydelsefullt skulle jag vilja
säga, att försöka styra ännu tydligare PFF i
alleuropeisk riktning och i praktiken verka för en
sammanslagning mellan PFF och NACC med en
nära anknytning till ESK. Därvidlag vill vi också
understryka att det är viktigt att snabbt följa upp
det danska initiativet att bidra med att hjälpa de
baltiska staterna att skapa en gemensam
fredsbevarande kapacitet. Jag tror att det finns med
i regeringens förslag, och man bör snabbt gå vidare
med det.
Vi har diskuterat vikten av Rysslands deltagande i
PFF. Det är viktigt därför att utan Rysslands
medverkan blir det inte en europeisk
säkerhetsordning. Då blir det en västlig
säkerhetsordning som till följd av utvecklingen i
Ryssland genom egen dynamik skulle kunna bli en
säkerhetsordning mot Ryssland. Det gäller att
undvika detta. Men självfallet skall inte Ryssland få
något slags veto mot utvecklingen av PFF. Om
Ryssland väljer att avstå från att delta är det
Rysslands sak, men vi bör anstränga oss på alla sätt
när det gäller att engagera Ryssland för att PFF
skall få den karaktär som vi vill ha.
Vi vet att NATO är huvudankaret i en
säkerhetsordning i Europa. Men huvudfrågan i
Europa i dag är inte att utvidga NATO utan att
finna en hållbar alleuropeisk fredsordning som inte
utesluter någon stat, med andra ord: gemensam
säkerhet via en regional kollektiv struktur. För
svensk del blir konturerna klarare då. NATO och
Västeuropeiska unionen är västliga försvarspakter,
födda under det kalla kriget. ESK, NACC och PFF
är alleuropeiska organisationer som inkluderar de
stater -- Ryssland, Ukraina och USA -- som måste
vara med i en trovärdig europeisk
säkerhetsordning.
Vårt säkerhetspolitiska signum militär alliansfrihet,
viljan att bidra till en gemensam säkerhet och den
nya tidens förutsättningar gör de alleuropeiska
ESK, NACC och PFF så mycket intressantare och
aktuella för vår del än de västliga försvarspakterna
NATO och VEU. Genom upprättandet av PFF har
också i själva verket NATO stängt dörren, för
överskådlig tid, för nya medlemmar -- ''Keep
NATO western!'' -- som man där säger.
Fru talman! Vi har en rad byggstenar. Vi har
NATO, VEU, ESK, EU, PFF, NACC och det
franska förslaget om en stabilitetspakt som nu
också är EU:s. Det gäller nu att finna en förnuftig
arbetsfördelning mellan dessa organisationer innan
man på sikt förhoppningsvis kan uppgå i en enda
alleuropeisk struktur. Det är mot denna bakgrund
som vi socialdemokrater i en motion i januari
begärde att regeringen administrativt och
finansiellt skulle förbereda en svensk medverkan i
Partnerskap för fred inom ett program för
gemensam säkerhet. Därför yrkar jag bifall till
utskottets hemställan.