Fru talman! Regeringen anmäler i den skrivelse
som ligger till grund för betänkandet intresse för
svensk medverkan i det initiativ avseende
Partnerskap för fred, PFF, som NATO-staterna
presenterade tidigare i år. I betänkandet behandlas
PFF-frågan, och alla partier i riksdagen har ställt
upp på att Sverige skall utnyttja PFF-samarbetet
inom NATO:s ram för att förstärka vår och andra
staters förmåga att delta i fredsbevarande
operationer i räddningsinsatser och andra insatser
som parterna kan komma att enas om. Om detta
kommer att innebära förändringar av Sveriges
alliansfrihet och neutralitet får framtiden utvisa.
Fru talman! I betänkandet tas också vissa andra
frågor upp som rör fredsbevarande insatser bl.a.
inom FN:s ram. Jag skall därför helt kort ge Ny
demokratis syn på fredsbevarande och
fredsskapande FN:styrkor. Vi vill att FN i
framtiden skall kunna spela en större roll, en roll
som världspolis.
Ny demokrati vill att fredsbevarande och
fredsskapande insatser sker inom FN:s ram. Vi har
föreslagit att Sverige skall verka för inrättande av
en särskild fredsskapande styrka under FN:s
säkerhetsråds kontroll. Sett till världshistorien är
tiden nu mogen för en internationell militär styrka
som får en liknande roll som en polisorganisation
har i en enskild nation. Samtidigt måste den
internationella domstolen reservationslöst
accepteras av medlemsländerna som högsta organ
för lösning av internationella konflikter.
Rollen som världspolis har ofta fått spelas av USA,
t.ex. i Somalia och Kuwait. USA kan dock inte ha
denna roll i all framtid. Den inhemska amerikanska
opinionen kommer inte att alltid acceptera att
amerikanska liv riskeras och offras i fjärran länder,
speciellt om inte andra länder är beredda att hjälpa
till för att upprätthålla världsfreden och försvara
demokratiska staters överlevnad.
Vad kan omvärlden göra för det forna Jugoslavien?
Det finns tre möjligheter som vi ser det. Den första
är att inte göra någonting alls mer än att skicka
hjälpsändningar, fördöma de stridande parterna
och hoppas på att konflikten löser sig själv. Den
andra är att acceptera den etniska rensningen och
att andra länder erbjuder fördrivna människor en
fristad någon annanstans i världen. Den tredje och
enligt vår mening enda hållbara möjligheten är att
med internationell rätt arbeta fram den bästa
lösningen och sedan med internationella militära
trupper se till att den lösningen efterlevs. Det kan
vara nog så svårt och kräva många människoliv,
men alternativen är betydligt sämre.
Ledande personer i FN har föreslagit att FN
inrättar permanenta fredsskapande styrkor,
''peacemaking units'', som medlemsländerna ställer
till säkerhetsrådets förfogande. Dessa styrkor
måste vara tyngre beväpnade än FN:s
fredsbevarande styrkor och de skall kunna rycka in
med kort varsel. De fredsskapande FN-styrkorna
skall rekryteras på frivillig basis och genomgå
gedigen utbildning i respektive lands nationella
armé. Insatser av dessa styrkor skall beslutas av
säkerhetsrådet.
Mellan 1945 och 1987 har FN gjort 13
fredsbevarande insatser och efter 1987 ytterligare
13. De sammanlagda kostnaderna för de insatserna
uppgår till över 45 miljarder kronor. Trots att
kostnaderna för FN:s fredsbevarande styrkor bara
utgör några promille av globala militära
satsningarna flyter inbetalningarna från
medlemsländerna mycket trögt.
Medlemsländerna borde budgetera sina militära
FN-bidrag via försvarsanslagen i respektive
nationalbudget i stället för, som nu är fallet, via
utrikesanslagen. Försvarsanslagen är ju i de allra
flesta länder många gånger större än
utrikesanslagen. På det sättet skulle det bli lättare
att i medlemsländerna vinna förståelse för en
höjning av FN-bidragen.
Sverige bör spela en aktiv och pådrivande roll så att
dessa styrkor bildas så snart som möjligt. Det är
självklart att Sverige som nation måste vara berett
att tillsammans med andra nationer ingripa för att
lösa även blodiga konflikter i omvärlden och
ingripa med trupp, inte bara med diplomatiska
uttalanden -- inte minst för att vi själva skall få hjälp
om vi blir angripna av främmande makt.
Det kalla kriget är över. Detta har medfört att
gamla blockeringar mellan stormakterna är borta.
Nu finns det förutsättningar för att skapa en
internationell polisstyrka. Vi menar att Sverige kan
spela en viktig roll som pådrivande nation i den
frågan, om insikten och den politiska viljan finns.
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till
hemställan i utrikesutskottets betänkande nr 18.