Fru talman! Jag kommer också att yrka bifall till reservation 1, och jag instämmer i stort med vad tidigare talare tog upp.
När jag läser texterna har jag dock reagerat på några saker som jag tycker skulle vara spännande att kunna följa ytterligare.
Det gäller att det här handlar om ersättningar till både målsägandebiträde och försvarare. Jag tycker mig i Riksrevisionens granskning se ett visst ifrågasättande av målsägandebiträdena, och jag tycker att det vore väldigt fel om vi skulle dela dessa uppfattningar.
Målsägandebiträdet är ett oerhört viktigt stöd för brottsoffer i de frågor som vi debatterade här alldeles nyss. Målsägandebiträdet har inte heller en renodlad juridisk uppgift utan fungerar också som ett socialt stöd för att slussa en person genom en besvärlig tid. Utredningen har konstaterat, vilket jag blir glad för, att man utser målsägandebiträde tidigt i processerna. Det bör vara oerhört viktigt och glädjande, och det bör också stärka rättssäkerheten generellt.
Man tar upp att den så kallade reformen om att begränsa rätten till målsägandebiträde i hovrätterna har sparat pengar. Där blir jag mer orolig. Det borde inte generellt vara så att man inte förväntas behöva hjälp av målsägandebiträde i hovrätterna. Det är någonting som vi har reagerat emot också tidigare i Vänsterpartiet.
Om vi sedan går till försvararsidan ser vi att det har väckt en del allmän uppmärksamhet att en tilltalad vill ha en väldigt känd advokat och att denna advokat ställer upp, men sedan byter man snabbt. Det här kanske också förekommer på målsägandesidan, men det har uppmärksammats framför allt när det gäller offentliga försvarare. Jag vet att man har gått in från regeringens och även från Advokatsamfundets sida för att stävja detta. Det blir ju kostnadsdrivande om en person först ska läsa in sig på till exempel en stor förundersökning och man sedan byter och någon annan ska göra ett likartat jobb. Sådana saker tror jag att vi kan hitta bättre kontrollmöjligheter för.
Däremot tror jag inte riktigt att vi kan få kontroll på vad målsägandebiträde respektive försvarare gör i samband med långa och stora förundersökningar. Vid vissa tillfällen har man en häktningsförhandling och får möjlighet att bedöma tid och så vidare, men hur man förbereder det och hur man förbereder fortsättningen fram till en eventuell huvudförhandling är väldigt svårt att bedöma. Det här med taxereglerna, som handlar om tiden i huvudförhandling, får därför väldigt begränsad betydelse.
Det man kan förvånas över - vilket jag själv har gjort när jag har varit i domstolar - är att domstolen ibland accepterar enbart muntliga uppgifter när det gäller en persons inkomst. Det kan handla om när dagsböter ska dömas ut, och i det sammanhanget handlar det om förövarens uppgift om sin inkomst, som får straffrättslig betydelse. Men det förekommer också att någon får uppge en inkomst för att man ska se om personen är återbetalningsskyldig för kostnaderna för försvaret. Jag tycker att det skulle vara en poäng att man fortsätter att titta på det här.
Tills vidare tycker jag dock att det är viktigt att vi kan stödja reservation 1, och jag yrkar bifall till den.