Fru talman! Marianne Andersson har med anled-
ning av utvecklingen i Guinea-Bissau frågat mig om
regeringen är beredd att i budgetpropositionen om-
pröva sin inställning och föreslå ökat stöd till Guinea-
Bissau. Hon ställer också en allmän fråga om hur
regeringen avser stödja länder som arbetar för demo-
krati och mänskliga rättigheter.
Jag är inte beredd att föregripa arbetet med bud-
getpropositionen och den samlade bedömning av
utvecklingssamarbetet som den måste bygga på.
Interpellanten befarar att det svenska stödet till
Guinea-Bissau ska upphöra. Så är inte fallet. Utveck-
lingssamarbetet med Guinea-Bissau kommer att fort-
sätta i förändrad form som förhoppningsvis bättre än
tidigare möter landets behov. Sverige eftersträvar en
starkare närvaro i hela Västafrika och ett närmare
samarbete med flera andra länder i regionen. Detta
uttrycktes klart i regeringens riktlinjer för en ökad
satsning på Västafrika, som beslutades i maj 1999.
Samarbetet med Guinea-Bissau kommer efter år 2000
att ingå i en samlad strategi för hela Västafrikasamar-
betet, och medlen tas ur det regionala anslaget i stället
för en landram.
Enligt regeringens riktlinjer för år 1999-2000
koncentreras det svenska stödet till fredsfrämjande
insatser, återuppbyggnad, demokrati och mänskliga
rättigheter. Dessa mål kommer att gälla även efter år
2000. Sverige planerar också stöd till ekonomiska
reformer i syfte att hjälpa landet att hantera sin skuld-
börda. Det ger dessutom landet självt möjlighet att
anpassa stödet till landets behov. Andra områden som
kan bli aktuella är stöd till undervisning, hälsa samt
till kapacitetsuppbyggnad i skuldhanteringsfrågor.
Utformningen av det framtida stödet är dock be-
roende av att den nytillträdda regeringen i Guinea-
Bissau förmår formulera en ny utvecklingspolitik,
vilket ännu inte skett fullt ut. Efter de väl genomförda
parlaments- och presidentvalen måste regeringen visa
tydliga prov på demokratisk samhällsstyrning. Militä-
ren måste också klart visa att den avstår från politiska
maktambitioner.
Interpellanten hävdar att inga kontakter tagits av
den nya ambassaden i Dakar. Det stämmer inte. Am-
bassaden har nära kontakt med den svenske repre-
sentanten i Bissau, som är direkt underställd ambas-
saden. Den personen är utsänd från Sida och kommer
att arbeta i landet året ut. Efter år 2000 kommer ut-
vecklingssamarbetet att handläggas av en utsänd vid
ambassaden i Dakar. Diplomatiska kontakter på am-
bassadörsnivå kan inte tas förrän ambassadören i
Dakar överlämnar sina kreditivbrev till den guineans-
ke presidenten, vilket beräknas ske inom kort.
Regeringen instämmer i interpellantens uppfatt-
ning att vårt bistånd måste vara strategiskt, främja en
långsiktig demokratisk utveckling och bidra till att
bekämpa fattigdom. Det är metoderna för att uppnå
detta som vi i dialog med Guinea-Bissaus regering
och civila samhälle nu kommer att utveckla.
Så till interpellantens andra fråga. Den svenska
regeringen stöder naturligtvis länder som arbetar för
demokrati och mänskliga rättigheter. Respekt för
demokratiska principer och mänskliga rättigheter
väger tungt när Sverige överväger utvecklingssamar-
bete till ett land, och demokratifrämjande insatser är
ett bärande tema i många svenska samarbetsländer.
Enligt Sidas årsredovisning för år 1999 gick 65 % av
Sidas disponibla medel, eller 5,1 miljarder kronor, till
insatser med demokratifrämjande inslag. På grund av
begränsade resurser måste det svenska demokratistö-
det användas så strategiskt som möjligt. I Guinea-
Bissau, liksom i andra länder med vilka Sverige en
gång inlett ett utvecklingssamarbete med landramar,
måste det finnas utrymme för ett förändrat samarbete
i nya former.