Herr talman! Jag anser nog att det är en lucka i la-
gen, nämligen i utlänningslagen. Det är ju den lag
som reglerar förvarstagandet av personer. Det är inte
längre lagen om vård i anstalt som gäller, eftersom
han är frigiven från fängelsestraffet och nu är frihets-
berövad i avvaktan på att bli utvisad från landet. Då
är det alltså förvarstagandereglerna i utlänningslagen
som gäller. Där finns det en lucka vad gäller skyldig-
het att informera målsäganden i samband med t.ex. en
rymning som det här är frågan om. Det är den luckan
jag anser måste fyllas igen.
Sedan finns det ju andra frågeställningar som
Ann-Kristin Føsker med rätta, tycker jag, lyfter fram.
Är det lämpligt att en person av det här slaget förva-
ras i Invandrarverkets förvarslokaler? Borde inte
häkteslokal användas i stället?
Jag vill inte gå in på den diskussionen utifrån det
enskilda fallet. Men rent principiellt måste de myn-
digheter som har att fatta beslut i den här typen av
ärenden naturligtvis överväga vilken säkerhetsnivå
som behövs på den lokal där en person skall förvaras.
Det finns ju möjlighet att använda t.ex. häkteslokaler i
de här sammanhangen. Det är viktigt att myndigheter,
när de fattar dessa beslut, alltid överväger vad säker-
het och andra förhållanden kräver vid val av lokal att
förvara personer i.