Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 som går ut på att värdefulla historiska fynd bör förvaras på museer så nära den ursprungliga fyndplatsen som möjligt. Jag anser därför att samernas konst ska återföras till samernas museum i Jokkmokk eller till andra museer som samerna anser vara passande.
I Jokkmokk finns Ájtte Svenskt fjäll- och samemuseum. Förra året i januari gav Kulturrådet Bengt Nyström i uppdrag att studera och redovisa vilka förutsättningar Ájtte har att bli ett nationellt verkande ansvars- och specialmuseum. Utredaren tar upp förutsättningarna för Ájtte att uppfylla rollen som museum med ett nationellt ansvar för sina ämnesfrågor. Han föreslår att Ájtte ska betraktas som ett nationellt museum med ansvar för samisk kultur och fjällvärldens natur och kultur. Det ska jämställas med övriga statliga museer och stiftelser. Han vill att Sametinget ska ha en tydligare roll och medverkan i Ájtte.
Kulturrådet har förordat att Ájtte ska få möjligheten att prövas för kompletterande statliga bidrag i samband med fördelningen av bidragen till de regionala museerna. Från min sida ser jag helst att Ájtte får öronmärkta medel från staten. Jag vill i detta sammanhang uttala min förhoppning om att regeringen ger besked i denna fråga i samband med den ekonomiska vårpropositionen i april. Jag hoppas samtidigt att den som har skrivit motionen, som Vänsterpartiet stöder, andre vice talman Birgitta Sellén, kommer att använda Centerpartiets position i alliansregeringen till ett positivt resultat för Ájtte Svenskt fjäll- och samemuseum i Jokkmokk. Ájtte måste få det stöd som det behöver för att kunna ta ett nationellt ansvar för sina ämnesfrågor där bland annat samisk kultur ingår.
Vid Sametingets plenum i Lycksele den 20-22 februari i år bifölls en motion som går ut på att göra Ájtte till ett samiskt ansvarsmuseum. Av protokollet framgår dessutom att Ájtte under innevarande år har varit tvunget att dra ned på kostnaderna motsvarande fem och en halv tjänst.
Det framgår också att Sametinget redan i februari förra året i sina budgetäskanden talade för att Ájtte skulle tilldelas mer resurser. Sametinget uppvaktade den socialdemokratiska regeringen tillsammans med landstinget i Norrbotten och Jokkmokks kommun i samband med att Bengt Nyströms utredning överlämnades till regeringen. Man har också uppmärksammat jordbruksminister Eskil Erlandsson, när han besökte Sametingets styrelse den 7 december, på att frågan om Ájttes framtida status snarast bör lösas.
Jag anser det vara viktigt att känna till att Sametinget anser att samiska konst- och kulturföremål så långt det är möjligt ska återföras till Ájtte. För att det ska bli möjligt måste Ájtte få ansvaret, och staten måste ge pengar för att Ájtte ska klara av uppgiften.
Herr talman! Jag vill i detta sammanhang uppmärksamma en fråga som principiellt ligger i linje med det som jag har tagit upp. Vid nämnda Sametingsmöte beslutade man också att kräva en fullständig identifiering av allt samiskt skelettmaterial i samtliga statliga samlingar och en repatriering av de mänskliga kvarlevorna till de områden där de hör hemma.
Från Sametingets sida anser man att alla museer och institutioner som omfattas av regeringsuppdraget om inventering av urfolks kvarlevor ska redogöra för sitt samiska skelettmaterial. Man vill också veta hur museerna och institutionerna har tillskansat sig materialet, om det skett genom gravöppningar eller på annat sätt. Sametingets krav får mitt fulla stöd.
Sametinget avser att uppvakta kulturministern i denna fråga. Jag hoppas att Sametinget då får ett positivt besked av kulturministern.
Jag har en fråga till Hans Wallmark. Kommer du att verka för att din regering ser till att Sametingets krav förverkligas?
Herr talman! Jag vill även beröra det särskilda yttrandet som finns med anledning av avsnittet om uppmärksammande av nazism, antisemitism och kommunismens brott. I utskottets ställningstagande talas om att regeringen för 2007 har höjt anslaget till Forum för levande historia med 2,5 miljoner kronor. I regleringsbrevet den 21 december förra året gav regeringen direktiv om att belysa och informera om kommunismens brott mot mänskligheten. I pressmeddelandet skrivs följande: "En informationsinsats i tillägg till det arbete som Forum för levande historia gör om nazismen ska också ske om kommunismen. Uppdraget ska genomföras i samråd med lärosäten och forskningsfinansierade myndigheter samt andra berörda myndigheter och institutioner."
I det särskilda yttrandet tar jag upp min kritik vad gäller forskning och beteckningen kirunasvenskar. Jag välkomnar forskning, men jag anser att det är viktigt att forskningen är fri och obunden från statliga direktiv. Det är särskilt viktigt när det gäller historisk forskning.
Som ett exempel tänker jag på Väinö Linnas skönlitterära trilogi
Här under polstjärnan
som handlar om tiden före, under och efter inbördeskriget 1918 i Finland. Under lång tid efter detta krig var den förhärskande finska historieuppfattningen av den tidens händelser den som segrarna i inbördeskriget gav.
Herr talman! Jag vill också understryka att benämningen kirunasvenskar inte är en korrekt benämning på de människor som emigrerade till Sovjet under 1920- och 1930-talen. Det är en uppfattning som för övrigt stöds av andra, till exempel Anders Gustafsson, filosofie magister i historia. Han har för Vänsterpartiets räkning utrett de svenska kommunisternas roll i Sovjetemigrationen. I boken
Svenska sovjetemigranter
skriver han i inledningen följande:
"De svenskar som emigrerade till Sovjetunionen på 1920- och början på 1930-talen har oftast slarvigt klumpats ihop under beteckningen 'Kirunasvenskarna'. Eneberg har tidigare påpekat att detta begrepp, myntat av Utrikesdepartementet, är ganska luddigt och felaktigt. Emigranterna kom inte bara från Kiruna utan även andra delar av Sverige."
Gustafsson använder begreppet svensk sovjetemigrant för en svensk medborgare som emigrerade från Sverige till Sovjetunionen under perioden 1917-1936 för att arbeta.
Jag håller på att läsa boken och kan säga att det är en redovisning med tydliga källhänvisningar och som jag uppfattar det utgår från faktiska historiska dokument.
Låt mig ta några axplock som kanske gör er mer intresserade av att läsa den. I boken ställs frågan: Vilka var det som föreslog att svenskar, företrädesvis kommunister, skulle emigrera till Sovjetunionen på 1930-talet? I boken framkommer det bland annat att det i olika kommunala församlingar landet runt var socialdemokrater och borgare som motionerade om att de arbetslösa i kommunen skulle exporteras till Sovjet.
I till exempel Västervik fick en socialdemokrat igenom en motion 1931 om att man skulle ge 5 000 kronor till personer som kunde visa upp anställningsbevis och inresetillstånd till Sovjet. Pengarna användes inte eftersom det inte fanns några arbetslösa som var intresserade av att emigrera. Bidraget avvecklades 1932.
I min hemkommun Kiruna beslutade kommunfullmäktige 1931 om ett "resebidrag för arbetslösa som erhållit arbete i Sovjet-Unionen". Ingen representant från något parti opponerade sig, och fullmäktige beslutade enhälligt att utbetala ett resebidrag på 100 kronor till varje vuxen och 50 kronor till varje barn. Pengarna utbetalades till de åtta personer med familjer som lämnat intyg om att de fått dessa anställningar.
Det finns med andra ord, herr talman, mycket att studera när det gäller historia. Jag är själv väldigt intresserad av att lära mig något av den. Det tror jag att andra också är.
Tyvärr kan man väl säga att den historieundervisning som jag med flera har fått ta del av handlade om en historia som låg väldigt långt ifrån den verklighet som man själv befann sig i, också geografiskt. Jag ser fram emot att man får ytterligare kännedom om de här frågorna.