Herr talman! Jag tror att kulturmänniskor är de tappraste och de uthålligaste. I vart fall gäller det våra kulturpolitiker i riksdagen. Vi är nu kvar här de sista timmarna av torsdagens ärendebehandling. Sedan är det fredag och plenifri vecka. Detta, herr talman, tycker jag bekräftar att åtminstone våra kulturpolitiker är de tappraste och de uthålligaste. Där kan nog flera av kollegerna instämma.
När det gäller betänkandet om museer är vi överens om det mesta, närapå allt, från skrivningarna om ett Alvar Aalto-centrum i södra Dalarna till ett Nobelmuseum, Skogsmuseet i Lycksele, Julita gård och Västerbottens museum.
Siv Holma ställde en konkret fråga om samerna och det uttalande man hade gjort vid tinget senast. Jag utgår från att de också kommer att ta kontakt med Kulturdepartementet och då framföra det. Jag passar lite grann på frågan, för jag tror att informationen, som jag uteslutande hitintills har fått av Siv Holma från riksdagens talarstol, kanske inte är helt så fullödig att jag klart kan avge de exakta svaren. Däremot utgår jag från att Kulturdepartementet i en sedvanlig diskussion efter en uppvaktning kommer att föra ett bra resonemang om just den konkreta frågan.
Jag kan kontra med att ställa frågor till Siv Holma i stället. Då kommer vi in på några detaljer i betänkandet som jag ändå tycker är viktiga.
Den första, och det är den viktigaste, är att med en alliansregering har vi äntligen till slut fått tilläggsdirektivet att Forum för levande historia inte bara ska granska nazismens brott mot mänskligheten utan även kommunismens brott mot mänskligheten. Jag tycker att det är oerhört glädjande.
Tyvärr måste jag nog säga att jag inte är alldeles säker på att detta hade skett om vi inte hade fått ett regeringsskifte. Jag tror att en alliansregering har varit en förutsättning för att få det breddade mandatet. Inte därför att jag misstror Socialdemokraterna, för Socialdemokraternas historia under efterkrigstiden har visat att man har försökt hålla en tydlig rågång mot kommunister, inom fackföreningsrörelsen och även ute i samhället. Däremot är jag rädd för att om vi hade haft en socialdemokratisk regering hade den i förhandlingar med framför allt Vänsterpartiet kanske fått undvika att införa detta tilläggsdirektiv till Forum för levande historia. Jag tycker att det är viktigt. Jag tycker att det är bra att vi lyfter fram även kommunismens brott mot mänskligheten.
Siv Holma har avgett ett särskilt yttrande. Där säger hon att "forskningen ska vara fri och obunden från statliga direktiv". Det där gillar jag. Jag ska med varm hand överlämna det till våra utbildningspolitiker så att de kan använda det när vänsterpartister diskuterar svensk forskningspolitik, när det är dags för det i kammaren, herr talman, för det är en bra mening. "Forskningen ska vara fri och obunden från statliga direktiv."
Men sedan sade Siv Holma någonting, nämligen att hon tycker om historia. Jag delar hennes nöje när det gäller historia. Hon säger dessutom någonting som jag också håller med om: Vi ska lära av historien. Där tror jag att Forum för levande historia med det breddade mandatet, att undersöka även kommunismens brott mot mänskligheten, kan lära oss väldigt mycket om vår historia och just om kommunismens brott mot mänskligheten.
Det är i så fall bra att vi alla här i salen genom det eniga betänkandet, sånär som på en reservation, delar grundsynen att kommunismen har utfört brott mot mänskligheten på samma sätt som nazismen. Och det är bra att Forum för levande historia har fått det tilläggsmandatet. Det gör att envar som hädanefter vill kalla sig kommunist ska uppmanas att ta en historielektion. Lär av historien!
Det särskilda yttrandet och slutet av Siv Holmas inlägg handlade om kirunasvenskar. Det är förvisso alldeles sant det Siv Holma säger, att det var fler än personerna från Kiruna som emigrerade till Sovjetunionen. Men det som hände i Kiruna och det som framför allt författaren Kaa Eneberg har visat i böcker och tv-inslag är ju den tystnadens kultur som mötte dem som lyckades ta sig tillbaka hem till Sverige från Sovjetunionen.
Det var inte alla som gjorde det. En hel del gick under i Sovjetunionen. Men det var ett antal familjer som kom tillbaka. De möttes av den tystnadens kultur som i ganska hög utsträckning var knuten just till din hemort, nämligen Kiruna, där man inte togs på allvar, troddes eller vågade framföra de ohyggligheter man hade upplevt i det man trodde skulle vara den nya arbetarstaten. Därför finns det en poäng i att man lyfter fram just kirunasvenskarna.
Det förnekas inte därmed att det finns även andra personer från andra delar av Sverige som också emigrerade till Sovjetunionen och som kom tillbaka och bar vittnesbörd om vilka ohyggligheter som utfördes i kommunismens namn. Det, herr talman, gör att jag fortfarande tycker att det är relevant att prata om kirunasvenskar. Men jag är beredd att också prata om de andra sovjetemigranterna och deras vittnesbörd om ohyggligheterna i Sovjetstaten.
Jag är glad åt, herr talman, att Forum för levande historia har fått det breddade uppdraget att även undersöka, granska och lyfta fram kommunismens brott mot mänskligheten. Det gör att jag är väldigt glad åt att ha fått en alliansregering.
Med de orden, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.