Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!
Jag hör ett antal saker som jag har lite svårt att få ihop, men vi kommer inte att hinna diskutera alla dem. Till exempel har jag lite svårt att få ihop hur vi ska öka vår självförsörjning samtidigt som vi kraftigt ökar den ekologiska produktionen. Men det är inte det jag tänker fråga om.
Det pratas här om pengar som har försvunnit, och det pratades tidigare om den extremt svåra ekonomiska situation som vi befinner oss i. Den tror jag att vi är högst medvetna om.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet verkar inte riktigt lika medvetna om den. Tittar man på deras budgetförslag ser man ett antal hundra miljoner extra som inte finns utan är pengar som man måste hämta, låna. Då menar jag de totala budgetarna, inte utgiftsområdesbudgetarna. Det här är moment som skulle driva på inflationen kraftigt i ett läge när vi behöver trycka ned inflationen.
Ledamoten vet ju precis som jag att budgetarbete handlar om prioriteringar. Det är jätteolyckligt om småbrukare kommer i kläm i det här, absolut, och det är något som man ska titta på. Men handlar inte det här om något annat?
Ledamoten lyfter fram lantbrukare som har många olika verksamheter. Det tror inte jag att de har bara för att de tycker att det är kul att jobba 16-18 timmar om dagen vissa perioder. De har det för att få det att gå ihop ekonomiskt.
Är det inte bättre att titta på de grundläggande ekonomiska förutsättningarna för lantbruk, särskilt de lite mindre lantbruken som kanske är enmansföretag eller fåmansföretag? De har belastats med så mycket administration att de allihop skulle behöva ha en egen administratör för att få sin verksamhet att snurra på och leva upp till alla krav på journalföring och annat som krävs. Är det inte bättre att ta tag i företagsamheten?