Fru talman! Jag vill inleda med att säga att det är roligt att se att Moderaterna och Vänsterpartiet, kanske lite förvånande, gör gemensam sak i en fråga inom kriminalpolitiken. Det gäller naturligtvis viljan att kriminalisera kontrollerande beteende, vilket Gudrun Nordborg pratade mycket om i sitt anförande. Jag har dock vissa frågor angående andra ställningstaganden apropå den här propositionen och Vänsterpartiets position.
Det är allmänt känt - vi har hört det i debatterna sedan tidigare, och det har framkommit under dagen - att man i Vänsterpartiet inte är särskilt pigg på straffskärpningar. Höjda straff leder inte till minskad kriminalitet, och att sitta i fängelse gör minsann ingen mindre kriminell, säger man. Jag undrar varför det perspektivet inte gäller när det kommer till grov kvinnofridskränkning. Vänsterpartiet vill i dag höja minimistraffet från nio månader till ett års fängelse, vilket jag naturligtvis välkomnar å det varmaste. Detta går Vänsterpartiet med på, och man går med på skärpta straff för överträdelser av kontaktförbud. Men samtidigt är man fortfarande av uppfattningen att skärpta straff inte leder till minskad kriminalitet.
Jag är rätt nyfiken: Hur kommer det sig att man ställer sig bakom straffskärpningar på det här området men i övrigt är å det grövsta emot dem?