Herr talman! Tack för anförandet, Emma!
Jag tycker att det var ett intressant förslag du nämnde, att vi behöver prata mycket mer landsbygdspolitik, som vi kallar det här blocket. Egentligen är det jordbrukspolitik vi diskuterar. Det är viktigt att vi pratar om det.
Sedan kanske jag till viss del får rätta, eftersom jag själv medverkar i Landsbygdskommittén. Som det ser ut nu tror jag egentligen inte att kommittén kommer att hantera de livsmedelspolitiska frågorna så mycket, utan det är framför allt livsmedelsstrategin. Det är ganska uppenbart här att det är många partier som inte känner att de medverkar direkt i dialogen över huvud taget och som därför undrar var den kommer att hamna, även när det gäller djurskyddslagstiftningen.
Jag har en liten fundering. Emma Nohrén nämnde mervärden och att man har höga kostnader, att det ska vara ett mervärde. Jag har svårt att se den kopplingen. Mervärde är något som man får betalt för. Annars är det inget mervärde utan en merkostnad. Mervärde kan vara att det är ekologiskt, att det är certifierat, att man har gamla lantsorter, att man har väldigt bra smak eller hantverksmässig lagning av mat eller något annat. Men mervärde är fortfarande inte en merkostnad.
Vår roll som politiker är att i så fall ersätta de merkostnader som exempelvis det svenska lantbruket till viss del har. Alternativt måste näringen försöka få betalt på annat vis.
Min fundering, Emma Nohrén, är: Är jag rätt i min analys? Är mervärde en merkostnad?