Herr talman! Det är tufft att vara konsument i dagens Sverige. Inflationen och de ökade mat- och elpriserna har gjort att allt fler har fått svårt att få ekonomin att gå ihop. De ökade levnadsomkostnaderna har särskilt drabbat dem som redan lever på små marginaler. Samtidigt blir det allt svårare och mer komplicerat att vara konsument. Mer tekniskt avancerade produkter, fler komplicerade finansiella tjänster och en global marknad innebär många möjligheter men ställer också konsumenter inför stora utmaningar.
Trots att det finns ett omfattande konsumentskydd är konsumenterna ständigt i underläge. Det gäller både vid val av produkter och tjänster och vid tvister. Avancerade metoder används för att få oss människor att konsumera så mycket som möjligt. Dagligen översköljs vi av reklam där vi uppmanas att konsumera mer av varor och tjänster. Marknadsföringen är ofta mycket aggressiv och vänder sig inte sällan till grupper av konsumenter som redan är ekonomiskt utsatta.
Den svenska konsumentpolitiken har en lång tradition och ingår som en naturlig del i välfärdssamhället, herr talman. Det borde vara självklart att konsumenter som får problem med ett avtal eller ett köp kan få hjälp och stöd och att stödet är likvärdigt oavsett var i landet man bor. Tvärtom ser vi nu hur utvecklingen går åt fel håll och hur den kommunala konsumentvägledningen i stället minskar.
Många kommuner erbjuder någon form av konsumentvägledning, men tyvärr är denna många gånger alltför bristfällig med begränsade öppettider och för lite personal. Konsumentverket konstaterar att 122 av landets kommuner inte har någon konsumentvägledning över huvud taget. Det innebär att 2,3 miljoner konsumenter har mycket svårt att få stöd och hjälp. Det är mot den bakgrunden helt nödvändigt att lagstifta om införandet av en skyldighet för landets kommuner att tillhandahålla en god konsumentvägledning så att Sveriges konsumenter kan garanteras ett likvärdigt konsumentstöd över hela landet.
Konsumenträtt m.m.
Herr talman! Den senaste tiden har det varit mycket uppmärksamhet kring telefonförsäljning med helt oacceptabla metoder. Vi har sett hur oseriösa telemarketingbolag särskilt riktar in sig mot äldre för att lura in dem i abonnemang som är svåra att avsluta. Vi har också sett att det finns kopplingar till gängkriminalitet. Men även mer normala telemarketingbolag är påstridiga om allt från elavtal och bredband till tveksam hälsokost och mobilabonnemang.
Även för dem som inte köper något innebär i allmänhet samtalen i sig ett störningsmoment med påträngande försäljare som inte vill låta en lägga på. Själva formatet med telefonförsäljning går ut på att få till snabba beslut som man kanske inte skulle ha tagit i ett sammanhang där man fått chans att tänka igenom saken mer noggrant.
För en tid sedan infördes krav på skriftligt accept efter samtalen. Det är naturligtvis ett steg framåt, men det har inte löst problemet. Ibland har det till och med förvärrat dem när konsumenten stressas till att godkänna avtal med bank-id, som gör dessa avtal mer bindande.
Vi i Vänsterpartiet föreslår därför att man i stället ska införa ett omvänt Nixregister. Det betyder att man i förväg ska kunna anmäla sig till registret om man vill ta emot sådan telefonförsäljning, annars ska man slippa. Med det vill jag yrka bifall till reservation 1.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)