Herr talman! Det handlar om bortförda barn. För en tid sedan läste jag en artikel om en man - vi kan kalla honom Lasse - vars före detta fru hade fört bort deras sexåriga dotter till USA. Han var rädd att han inte skulle få träffa henne igen.
Lasses före detta fru är amerikanska. Efter att de skildes hade de delad vårdnad om dottern. Den före detta frun hade sagt till Lasse att hon och dottern skulle resa bort två veckor för att hälsa på hennes föräldrar i Los Angeles. Men hon hade inte kommit tillbaka. Efter en månad hade Lasse fått ett brev från henne där hon skrev att hon bestämt sig för att stanna kvar i USA och att Linda, som deras dotter heter, skulle stanna där.
Lasses fall är inte unikt. Den ökade rörligheten över gränserna har medfört att många vårdnadstvister med internationella inslag ökat de senaste åren. Sådana tvister är svåra för alla inblandade och särskilt för barnen. Barn som drabbas av sådana situationer hamnar ofta i svåra lojalitetskonflikter. När det gäller internationella skilsmässor och separationer slits barnet dessutom mellan två länder.
Antalet bortförda barn har ökat kraftigt de senaste åren. I februari 2008 fanns det hela 113 öppna fall av barn som förts bort från Sverige. Bortförda barn handlar inte bara om pappor och mammor som för barnen från Sverige utan även om föräldrar som för barnen till Sverige. Siffror visar att det totala antalet ärenden för bortförda och kvarhållna barn mellan 2001 och 2007 uppgick till 381 barn. 177 av dessa var bortförda till Sverige och 204 bortförda från Sverige.
Herr talman! Bakom den tragiska statistiken döljer sig ett barn som förlorat en förälder och en förälder som förlorat sitt barn. En vanlig fördom är nog att det oftast är en pappa från Mellanöstern som tar med sig barnet till sitt hemland vid en separation. Men den bilden stämmer inte, även om den förekommer.
Vanligast är att en europeisk kvinna tar med barnen till eller från Sverige. I 60 procent av fallen är det mamman som tar med sig barnet till sitt hemland vid en separation. I 70 procent av fallen förs barnet till ett europeiskt land eller till USA.
Det finns nog få frågor som är så svåra att hantera som internationella vårdnadstvister. Många vänder sig till Utrikesdepartementet för att få hjälp med att få hem sina barn. UD kan hjälpa till med att försöka återfå barnen, men det finns inga garantier. Chanserna ökar om det gäller ett land som skrivit under Haagkonventionen som slår fast att vårdnaden ska avgöras i det land där barnet har sin hemvist.
1980 års Haagkonvention om internationella bortföranden av barn gäller mellan Sverige och 65 andra länder. Sverige tillträdde konventionen år 1989. Den har också förts in i svensk lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden med mera och om överflyttning av barn.
Om en frivillig lösning inte kan nås blir frågan om återförande en domstolsprocess. En domstolsprocess om återförande kan ta tid, och den utländska domstolen kan under vissa förutsättningar avslå ansökan. Huvudregeln enligt konventionen är emellertid att ett återförande ska ske så snart som möjligt.
Sverige har tidigare fått kritik, bland annat från USA, för att vi inte uppfyller våra åtaganden enligt Haagkonventionen. Kritiken har gått ut på att barn som olovligen förs hit eller hålls kvar i Sverige inte återförs i enlighet med konventionens bestämmelser. Det är bra att regeringen tagit kritiken på allvar och att det lett fram till att en översyn nu pågår inom Regeringskansliet om hur Haagkonventionen bättre ska tillämpas.
Lasse har vänt sig till Utrikesdepartementet för att få hjälp med att få hem sin dotter. Eftersom både Sverige och USA har skrivit under Haagkonventionen har han nog relativt stora chanser att få hem dottern. Men han kommer att ha en lång och dyr rättsprocess framför sig.
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att staten stöder Lasse och alla andra som fått sina barn bortförda, vare sig barnen är förda till eller från Sverige. Det är därför mycket positivt att regeringen beslutat att öka anslaget till 3,8 miljoner från tidigare ½ miljon kronor för att underlätta återföranden av olovligt bortförda eller kvarhållna barn.
Pengarna ska framför allt användas för advokat- och resekostnader. Förhoppningsvis kommer det att leda till att Lasses dotter och alla andra barn snabbare kan återförenas med sina föräldrar.