Herr talman! Ett bortfört barn, ett barn som är borta - det är nog absolut de allra flesta föräldrars största fasa. Det är inte bara föräldrarnas fasa, utan det gäller givetvis också dem som står barnen nära. Det är förresten hela landets fasa.
Det allra västa är förstås om en totalt okänd person för bort ett barn, med alla de olika scenarier som det kan få till följd.
Att en förälder tar med sig ett barn till ett annat land utan vårdnadshavarens vetskap och sedan hindrar den andra föräldern från att ha vårdnaden om barnet eller utöva umgängesrätt orsakar också ett stort lidande för alla inblandade, inte minst för barnet.
Det är inte svårt att förstå att det i alla de här olika situationerna krävs en trygghet och en vetskap om att alla olika instanser, både internationellt och nationellt, gör allt de kan för att barnet så fort som möjligt ska komma till rätta.
Herr talman! Detta är en angelägen fråga för oss alla. Det finns inget parti som inte tycker så.
Vi tycker förstås att det är viktigt med ett gott förebyggande arbete för att förhindra att barn förs bort och, som jag precis nämnde, att bortförda barn så fort som möjligt kan återföras.
Det sker inte bara att barn förs från Sverige till ett annat land där det hålls gömt, utan även det omvända, att barn tas från ett annat land och göms i Sverige. Några sådana fall har vi på senare tid fått ta del av via massmedierna.
Hösten 2006 ställde riksdagen sig bakom ett förslag till tillkännagivande från konstitutionsutskottet om Utrikesdepartementets handläggning av ärenden om bortförda barn.
Konstitutionsutskottet anförde att en översyn borde göras av Utrikesdepartementets handläggning av denna typ av ärenden och om handläggningen kunde förbättras.
Av den redogörelsen framgår att en översyn av Utrikesdepartementets arbete med dessa frågor har gjorts, och på departementet fortsätter arbetet med att effektivisera handläggningen av dessa ärenden.
Vid civilutskottets besök i Haag tidigare i år kunde jag konstatera att det finns en del som Sverige kan lära inom detta område av andra länder i EU. Det gäller till exempel någonting som jag fastnade för, och det var de specialutbildade advokaterna, som arbetade med förmedling.
Under 2008 har civilutskottet påbörjat ett uppföljningsprojekt om bortförda barn. Projektet beräknas avslutas under våren nu i år 2009. När resultatet av uppföljningen är klart kan ställning tas till vilka ytterligare åtgärder som kan behövas för att garantera att vi gör allt vi kan för att i första hand förhindra ett bortförande men även för att påskynda ett återförande av bortförda barn.
Jag hade tänkt att det skulle bli ett kort inlägg, men jag tror att det blev ett långt inlägg. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.