Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Kristdemokraternas reservation 4.
När jag åker runt i Sverige blir jag glad och tacksam över vad jag ser ute på landsbygden, som i höstas när jag var ute på den vackra Östgötabygden. I en traktor med en slåtterkross satt en lantbrukare och slog ned gräs för ensilage till kossorna. Inte långt därifrån tröskades det korn för fullt, och det var damm överallt när han åkte runt på sin åker.
Jag åkte vidare, och längre fram såg jag ungdjur som betade i det vackra eklandskapet. Det var som sagt en fantastisk syn, och jag är glad och tacksam över vad våra svenska jordbrukare gör runt om i landet. Men ser det verkligen ut så? Vad håller på att hända ute på vår landsbygd?
Herr talman! Varje dag lägger en mjölkbonde ned sin verksamhet i vårt land. På tio år har antalet mjölkföretag mer än halverats. Med varje mjölkföretag som lägger ned sin verksamhet försvinner fem arbetstillfällen från landsbygden.
En annan konsekvens märks nu för oss som älskar att gå i ängar och hagar för att beskåda vackra blommor och miljöer. På tio år har 20 procent av alla hagar och betesmarker vuxit igen med buskar och sly. På vackra ängar som för några år sedan kunde visa upp kattfot, humleblomster eller andra vackra blommor växer i dag granar, eller så ligger de bara för fäfot och förbuskas. Jag vill absolut inte låta pessimistisk, men jag kan tyvärr garantera att det vi ser i dag bara är början.
Konkurrenskraftsutredningen, som vi fick för något år sedan, talade just om den konkurrens som våra bönder måste förhålla sig till och som är fördyrande. Redan 1997 kom det en utredning som varnade för att om inget görs kommer svenskt jordbruk att gå samma öde till mötes som teko-industrin gjorde i Sverige på 80-talet.
Vi kristdemokrater menar att mjölkkrisen i Sverige är så pass akut att åtgärder måste vidtas. Vi har varit pådrivande för politiska insatser på detta område och bland annat arrangerat Mjölkens dag i riksdagen, både 2015 och 2016, där lantbrukare, politiker, mejerier, handeln och myndigheter har mötts för att diskutera lösningar på den akuta krisen.
Men mer måste till. Vi föreslår därför, som ett led i arbetet med att förbättra konkurrensvillkoren för svenska mjölkbönder, ett förstärkt stöd på 1 000 kronor per ko och år.
Herr talman! I mina diskussioner med jordbrukare kommer alltid de mycket försenade EU-ersättningarna på tal. Vi pratar inte om några få jordbrukare utan om flera tusen som ännu inte har fått de ersättningar från 2015 som de är berättigade till.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Areella näringar, landsbygd och livsmedel
Det är hundratals tusen kronor som inte betalats ut. Flera hade blivit lovade att ersättningarna skulle komma i slutet av oktober i år, men nu har Jordbruksverket sagt att ersättningarna kommer att betalas ut under andra halvåret 2017. Vi talar alltså om två år. Detta är inte rimligt - ingen företagare ska behöva vänta så länge.
Vi kan vända på kuttingen. Tänk om bonden skulle säga till staten: Den där betalningen vi är skyldiga får du, om det vill sig väl, om ett år. Det kan bli så att den kommer om två år. Jag hoppas att du har förståelse för det.
Aj, aj - man skulle inte ens komma på tanken, men det är så det fungerar för jordbrukare. Det verkar som att attityden är att man kan göra vad som helst med jordbruksföretagarna - det ordnar sig alltid.
Bonden har tagit sitt ansvar och uppfyllt sina åtaganden, och nu är det hög tid för staten att uppfylla sina. Om pengarna inte betalas ut snarast måste regeringen vidta andra åtgärder för att säkerställa att böndernas likviditet och kreditvärdighet inte drabbas av den nu orimligt långa fördröjningen av utbetalningarna. Det handlar till syvende och sist om hederlighet och trovärdighet, fru talman. Det är ingen ansvarsfull jordbrukspolitik.
Vi ser att klimatet ändrar sig hela tiden. Ett exempel är det som vi förr kallade hundraårsregn och som nu i stället är tioårsregn. Det innebär att störtregn blir allt vanligare och ställer till det för många.
I år var det inte detta som framför allt var problemet, utan det var att det var otroligt torrt. Det var så torrt att det kan beskrivas som katastrof i vissa delar av landet. Vi hörde talas om Öland och bönderna där och vissa delar av Götaland. Gräset tog slut för djuren på betena, och bönderna fick utfodra ensilage som var tänkt till vinterfoder redan på sommaren.
Som alla förstår var det en jätteförlust och mycket tufft ekonomiskt för flera jordbruksföretag, speciellt för mjölkföretagen som har haft rekorddåliga avräkningspriser. Här vill vi kristdemokrater att det ska utredas om man kan införa någon form av fond för katastrofskador inom jordbruket.
Fru talman! Jag började med att tala om hur glad och tacksam jag är över vad det svenska jordbruket gör för landet. Men jag är också bekymrad över att många väljer att lägga ned på grund av dålig lönsamhet. Det har självklart en följdverkan. Vi har under lång tid sett hur vår självförsörjning har gått ned, och nu är den under 50 procent. Varannan tugga vi äter kommer inte från Sverige.
Tänk om det inte blir någon mattillförsel till vårt land av olika anledningar. Då kommer hyllorna att stå tomma här i Sveriges huvudstad efter två dygn. Det är nu hög tid att vi politiskt börjar fundera på detta och att vi har en plan för att öka självförsörjningen.