Herr talman! Precis som jag sa i mitt anförande i dag och har sagt många gånger tidigare vill inte Sverigedemokraterna stänga våra gränser. Vi är för en faktabaserad och verklighetsförankrad politik i nivå med våra grannländers. Svårare än så är det egentligen inte.
Mikael Cederbratt talade tidigare om vidarebosättningssystemet, ett system som Sverigedemokraterna står bakom. Vi vill hjälpa människor, och det här är ett lagligt sätt för människor att genom FN ta sig till länder i Europa. Det är ett rättssäkert system om man håller sig till det och faktiskt följer internationella avtal som exempelvis Dublinförordningen. Där står det att alla människor ska ha rätt att söka asyl - det står även Sverigedemokraterna bakom - men att det ska ske i första ankomstland. Är det så att man inte kan ta till vara sådana överenskommelser, då faller hela rättssäkerheten.
Självfallet måste man också jobba med signalpolitik och se vilka signaler man sänder ut. Vad händer med de människor borta i krisdrabbade länders närområden som får höra att i Sverige får alla syrier permanent uppehållstillstånd? Vad sänder det för signaler? Det är klart att de kan överväga risken att sätta sig i rostiga båtar över Medelhavet när de får höra sådana saker. Och det här är personer som har förmågan att betala flyktingsmugglare enorma summor pengar för att ta sig hit. De som lämnas i sticket är människorna utan några resurser över huvud taget. De människor som är kvar i flyktinglägren får mindre pengar på grund av att regeringen prioriterar de förhållandevis få som har tagit sig ända till Sverige.
Sist men inte minst: Om Mikael Cederbratt och för den delen också regeringens företrädare på riktigt vill hjälpa människor, var är då det ökade stödet till exempelvis Världsbankens fonder, som ser till att man ger riktade bidrag till de länder som har ett extremt högt mottagande i närområdet?