Herr ålderspresident! Jag borde inte bli förvånad, men jag blir det likväl varje gång jag står här i talarstolen och tar repliker på något statsråd. Jag säger samma sak igen. Ni svarar från regeringens sida inte på frågorna, utan ni går i stället till anfall. Ni följer principen att anfall är bästa försvar. Så är det inte. Bästa sättet för er är att tala om vad det är ni vill.
Ni påstår någonting sådant som till exempel att det är hårda prioriteringar. Nej, det är det inte. Vad det handlar om är att regeringen ska kunna ge en liten fingervisning och kunna prioritera ur hela detta stora vida dokument. Jag kan inte se att jag har fått någonting i form av en prioritering. Men det är klart att i det perspektivet kanske alla former av prioriteringar framstår som hårda. Snälla, ge oss någonting som talar om prioriteringarna! Det har ni inte gjort, inte ett dugg!
Jag tycker att statsrådet borde ta till sig av kritiken. Det framförs kritik här när det gäller förankringen från Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och KD i vår reservation. Jag har också hört Hans Linde från Vänsterpartiet här uttrycka kritik. Det finns en kritik i Sveriges riksdag. Det bör regeringen ta fasta på. Det är vi som ska granska regeringen. Jag hoppas att ni medvetna om att vi behöver något som är uppföljningsbart.
Vi kommer inte att låta bli att kritisera bara för att det saknas mål. Då blir den grundläggande frågan kritik på den punkten. Ni måste prestera. Det är viktigt inte bara för riksdagens skull utan för att biståndet ska användas där det gör mest nytta och kommer människor till godo för en positiv utveckling. Det är vad jag är ute efter och prioriterar.