Herr talman! Detta dagens näst sista skatteut-
skottsbetänkande handlar om olika åtgärder för att
stärka förföljda personers möjligheter att skydda sig
och sina familjer. Det är en av samhällets basfunktio-
ner att kunna ge medborgarna skydd. Vi moderater
har inte mindre än sju reservationer i betänkandet, och
det gemensamma för dem är att vi vill gå längre i
skyddet av förföljda personer än vad utskottsmajorite-
ten beslutat.
Sekretessmarkering i folkbokföringen är det första
steget i ett utvidgat personskydd. Det är skattemyn-
digheten som beviljar sekretessmarkeringen, men det
sker efter praxis och är inte lagreglerat. Riksskatte-
verket anser att det bör lagregleras, så att man i vanlig
ordning kan få ärendet prövat av en annan instans.
Regeringen tycker likadant, men tycker att man skall
avvakta Brottsofferutredningens rapport. Vi modera-
ter tycker att frågan är så viktig att man inte behöver
vänta på någon utredning. Man bör lagreglera redan
nu.
En annan fråga rör nivån på sekretesskyddet.
Uppgifter som finns i folkbokföringen distribueras till
andra myndigheter, banker, försäkringsbolag etc. Vi
vet ju alla hur påpassade vi är. Delvis är det praktiskt
och bra, men om man är hotad och förföljd finns
risken att en sekretesskyddad uppgift i folkbokföring-
en trots allt blir offentlig genom att så många andra
får tillgång till uppgifterna.
Regeringen anser inte att det behövs någon höj-
ning av nivån på sekretessuppgifter. Orsaken är två-
faldig: Dels försvåras myndigheters arbete om man
inte utan olägenhet kan få tillgång till uppgifterna om
en viss person, dels kan personen i fråga riskera att
hamna utanför något system. Vi anser att man alltid i
första hand måste se till den enskildes behov av skydd
och se till att detta alltid är överordnat myndigheter-
nas krav på uppgifter.
Kvarskrivning är ett annat skydd. Det innebär att
man är skriven på en annan ort än där man bor. Vi
tycker inte att skattemyndigheten har den kompetens
som behövs för att avgöra om kvarskrivning skall
tillämpas eller inte. Det borde i stället vara Rikspolis-
styrelsen som gör den bedömningen. Det är den
myndighet som bäst kan bedöma hotbilden.
Ett ännu starkare skydd för förföljda personer är
fingerade personuppgifter. Då är det domstol som
fattar beslutet, men Rikspolisstyrelsen har rätt att
avslå en begäran om fingerade personuppgifter om
Rikspolisstyrelsen finner det sannolikt att tingsrätten
kommer att avslå.
Vi anser för det första att denna rättighet för Riks-
polisstyrelsen bör vara föremål för en kontinuerlig
granskning och utvärdering och för det andra att
Rikspolisstyrelsen inte skall få avslå en ansökan annat
om det är uppenbart att domstolen kommer att avslå.
När en person har fått fingerade personuppgifter
behövs mycket information och stöd. Det är ju en
mycket obehaglig situation även för personen i fråga
som ju är mer eller mindre "okänd". Rikspolisstyrel-
sen är huvudansvarig för kontakterna med personen i
fråga. Det är i och för sig bra, men vi tycker att även
Brottsoffermyndigheten borde utnyttjas i detta sam-
manhang. På så vis skulle den samlade kunskapen i
dessa två myndigheter bli till nytta för den utsatta
personen.
En specialtillämpning av sekretesslagarna är när
en förälder bor tillsammans med ett barn och sedan
flyttar. Barnet får inte ny folkbokföringsort om det till
viss del bor kvar på den ursprungliga orten. Detta
skapar problem för föräldern. Så betalas t.ex. sociala
förmåner till den vårdnadshavare som bor kvar på den
gamla adressen. Vi anser att det i lag skall regleras att
barn skall vara folkbokförda där de får anses ha sitt
huvudsakliga boende.
Herr talman! Denna rapsodiska genomgång av vå-
ra reservationer visar att vi anser att det är av utomor-
dentlig vikt att samhället ställer upp fullt och helt på
brottsoffrens sida. Myndigheters krav på ordning och
reda, insamlande av uppgifter m.m. måste stå tillbaka
för den oro, skräck och allmänna olust som förföljda
personer drabbas av.
Våra förslag är inte revolutionerande. De är inte
ens uppseendeväckande. De är helt enkelt präglade av
sunt förnuft, praktiskt handlag och en vilja att skydda
de personer som är förföljda. Förslagen är ur samhäl-
lets synvinkel marginella, men de kan betyda en
enorm skillnad för enskilda personer. Det är också en
del av rättsstaten att skydda medborgarna. Det är
därför förvånande att inte fler har velat ansluta sig till
vår uppfattning.
Herr talman! Vi har som sagt sju reservationer,
men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka
bifall till reservation 1.