Fru talman! Jag är väldigt glad över att Jacob Johnson ställer den här frågan till mig. Jag har uppenbarligen uttryckt mig otydligt eller på ett slarvigt sätt. Då får jag en möjlighet att utveckla vad jag menar.
I en gemensam jordbrukspolitik handlar det om att vi ska ha ett regelverk som ger förutsättningar för den verksamhet som livsmedelsproduktionen de facto har.
Under tidigare socialdemokratiska regeringar fanns det en förkärlek för att våra regelverk alltid skulle vara hårdare än omvärldens, vilket gjorde, precis som jag sade, att de svenska livsmedelsproducenterna fick sämre förutsättningar att konkurrera med omvärlden. Det förde med sig att importen ökade, därför att det som kom utifrån var billigare. Och detta hade kanske oftast producerats med sämre miljöhänsyn, sämre djurskyddstillsyn etcetera. Det är det som vi tycker är felaktigt.
Till skillnad från tidigare socialdemokratiska regeringar, som satte sig på åskådarbänken inom EU, driver vi frågan i EU därför att det är där den hör hemma. Det handlar nämligen om att få till stånd samma spelregler för all livsmedelsproduktion i Europa.
Jag menar att det är där jobbet ska läggas, men det gjordes inte under den socialdemokratiska regeringen. Man satte sig, som jag sade innan, hela tiden på åskådarbänken. Och så skapade man regelverk hemma i Sverige och skulle visa sig som Bror Duktig. Det fick precis den följd som jag sade. Det kom in större import med sämre förutsättningar. Det är svaret på den frågan.
Sedan kan jag säga att det inte finns någon regering som har lagt så mycket på forskning som alliansregeringen nu gör. I detta ligger, inte minst inom just livsmedelssektorn, oerhört stora pengar för att man ska komma fram till en bättre möjlighet. Vi ligger i framkant när det gäller miljöfrågorna, och det ska vi göra.