Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2 och 8.
Jorden, skogen, landsbygdens miljö är något vi alla tar för givet finns där. Jorden vi ärvde och lunden den gröna, som Evert Taube skrev i visan. Det är resurser som jag är helt övertygad om behövs än mer i framtiden, och så handlar det om att bruka dem på ett långsiktigt hållbart sätt. De behövs inte minst för att möta gemensamma globala och lokala utmaningar. I en alltmer globaliserad värld med ökade klyftor mellan rika länder och fattiga länder med stark befolkningstillväxt måste de rika länderna radikalt ändra sitt konsumtionsmönster. Sverige ska vara ett föregångsland för klimat-, miljö- och livsmedelspolitik. Jorden och skogen är näringar som ger nya jobb på landsbygden. Sveriges gröna näringar har en viktig roll att fylla, inte minst för att möta den ökade efterfrågan på god närproducerad mat, förnybar energi och upplevelser på landsbygden.
Fru talman! Jordbrukspolitiken är traditionellt ett område där vi försöker hitta samsyn mellan regering och opposition. Vi har över blockgränserna en gemensam syn på att stärka konsumenterna, minska EU:s subventionspolitik och utveckla den svenska landsbygden. Genom att försöka hitta gemensamma beröringspunkter snarare än att leta skiljelinjer har vi kunnat lägga grunden till en långsiktighet som har varit bra för Sverige.
Tyvärr har regeringen på ett antal centrala områden brutit med traditionen. Den har brutit sina egna vallöften och ofta i strid med konsumentintressen och remissinstanser fattat beslut med minsta tänkbara politiska majoritet.
För några månader sedan fick vi se exempel på vanvård av grisar som fick oss alla att må illa. Det var grisar med öppna sår, döda grisar, grisar som åt av de döda kadavren. Hur kunde detta djurplågeri vara möjligt i landet med världens första djurskyddsmyndighet, där jordbruksministern hävdar att grisarna har ett av världens starkaste skydd? Trots remissinstansers och oppositionens varningar lade högeralliansen ned Djurskyddsmyndigheten. Man förstatligade landets djurskyddsinspektörer, och samtidigt avskaffade man kontrollavgifterna och undlät att ge inspektörerna tillräcklig finansiering. Följden blev färre inspektörer, färre inspektioner och, tyvärr, den tragiska grisskandalen.
Nu tvingas branschen, jordbrukarna, själva göra det som staten och högeralliansen misslyckades med, nämligen garantera djurskyddet och kontrollera lagstiftningen. På grund av högeralliansens misslyckanden tvingas branschen själv stå för kostnaden. 10 miljoner kronor kommer det att kosta branschen. Det skärper knappast svensk konkurrenskraft på den internationella marknaden. Notan för Alliansens bristande djurskyddspolitik är utskriven. Sveriges bönder och Sveriges konsumenter får betala.
Fru talman! Aktiva konsumenter som väljer högkvalitativ mat är en förutsättning för att utveckla den svenska jordbruksproduktionen. Ekologisk, etisk och närproducerad är värden som svenska konsumenter är beredda att betala för. Då krävs att valen görs tydliga och att konsumenterna verkligen får det de betalar för. Innan valet krävde allianspartierna obligatorisk ursprungsmärkning. Efter valet har de inte gjort något för att driva igenom detta löfte. Tvärtom har de röstat emot förslaget. Konsumenter som vill välja svenskt kött lämnas i sticket. Utländska producenter tillåts sälja kött med svenskklingande varumärken som till exempel Pärsons skinka, märkta "svensk kvalitet" eller märkta med svenska vimplar. 86 procent av svenskarna vill ha ursprungsmärkning. Allianspartierna lovade det innan valet, men nu i regeringsställning lämnar de de svenska konsumenterna och de svenska bönderna i sticket.
Fru talman! På mjölkområdet är regeringens svek lika tydligt. Trots att regeringen upprepade gånger har sagt sig vara emot exportsubventioner på mjölk, sagt sig vilja minska mjölksubventionerna, har regeringens politik lett i rakt motsatt riktning. EU ökar nu mjölksubventionerna. Sverige röstar för. Vårt grannland och konkurrentland Finland fick förlänga sina nationella mjölksubventioner, vilket gett den finska mjölken konkurrensfördelar även i de svenska mejeridiskarna.
Och ännu värre: Sverige röstade för möjligheten till exportsubventioner av mjölk. Regeringen inte bara förstör den europeiska marknaden för mjölk utan röstar tvärtemot sitt eget löfte för att subventionera att EU:s överskott dumpas i tredje världen och på så sätt slår ut u-ländernas egen livsmedelsproduktion.
Fru talman! Vi har alla njutit av vackra landskap med mångsidigt växande natur och andats in de välgörande dofterna från vår rika flora. Den bilden vill vi gärna behålla och fortsätta att utveckla. Jordbrukspolitiken måste ge förutsättningarna för öppna landskap med betande djur, en landsbygd som ger möjligheter till rekreation och arbetstillfällen. Min förhoppning är att väljarna i nästa val ska välja en rödgrön regering som kan återuppbygga samförståndsandan, som vågar ställa sig på de svenska konsumenternas sida och som kan få ut den enorma potential som finns i våra gemensamma gröna näringar.
(Applåder)