Herr talman! Det är riktigt. Hela det här arbetet med stöd till brottsoffer har pågått under en lång räcka av år. Historiens klocka började inte ticka i september eller oktober 2006 som man skulle ha kunnat få intryck av när man hörde Krister Hammarbergh i talarstolen där uppe. Det här är ju ett långt arbete som har pågått under väldigt många år då vi i regel också har varit väldigt överens. Välkomna! Ni fortsätter påbörjat arbete och vi är glada över det; det är helt okej. Men när det gäller just den här nationella HBT-jouren är det inte en fråga för Stockholms stad att driva den för hela landet, utan det är en jour som har fått stöd från staten just för att det är en nationell resurs och faktiskt den enda i sitt slag.
Håll med mig, Krister Hammarbergh, om att det naturligtvis är ett problem om den nu ska läggas ned och inte ersätts av något annat. Stockholms stad lär inte gå in och finansiera denna nationella resurs, utan det är med stöd från staten som den har påbörjats och som den har drivits och nu får läggas ned därför att stödet uteblir.
Pengarna till kvinnojourerna har ökat, ja, och nu är det så att de enda pengar som finns att fördela och som den här jouren kan söka är just i fråga om våld i samkönade relationer. Det betyder att verksamheten som rör hatbrotten och hedersbrotten alltså får läggas ned. Det är verkligheten.
Jag läser inte betänkandet felaktigt när det gäller brottsskadeersättning. Det står här att majoriteten anser att man inte kan ställa sig bakom de här motionerna och att riksdagen bör avslå dem. Så låtsas inte som att ni egentligen säger någonting annat än vad ni säger! Ni avslår de motionerna och har gjort en omvändning på 180 grader.