Herr talman! Du, Krister Hammarbergh, påstod i ditt anförande att till och med Vänsterpartiet har börjat prata om brottsdrabbade. Jag kan i alla fall påminna mig att vi har gjort det minst sedan 1998 när vi ingick ett samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Så att den här frågan skulle vara något nytt för oss vill jag skarpt tillbakavisa. Vi har pratat om dessa brottsdrabbade en längre tid, så det är absolut inget nytt, och det är precis också som Elisebeht tog upp här att det inte var något som började i september 2006.
Jag tycker, och det tog jag också upp i mitt anförande, när jag tittar på reservation nr 1 om en handlingsplan för ökad uppmärksamhet på våldsutvecklingen i samhället att det är synd att man så abrupt föreslår att den ska avslås, för om man verkligen vill göra de brottsdrabbade en tjänst ska man också se på hur man kan förhindra det som uppkommer.
Jag sade i mitt anförande här till exempel att vi vet att ökade ekonomiska klyftor inte leder till att brotten blir färre, utan det brukar leda till att de blir fler. Du hänvisade också i ditt anförande till att detta nu faktiskt ska handla om de brottsdrabbade, men politik är ju en helhet och det ena går så att säga in i det andra. Så att bara specifikt göra någonting här och inte göra någonting i någon annan ända går inte.