Herr talman! Jo, Bengt, digitaliseringen är underbar, tycker jag. Man kan knappa in sig till vårdgivaren och kolla, få ett nytt recept och så vidare. Men frågan är: Vem ska äga digitaliseringen? Vore det inte bra om digitaliseringen var som i Storuman i Västerbotten? Det är delvis landstinget som härbärgerar digitaliseringen där, och man kan koppla upp sig till verksamheten? I dag är det inte riktigt så i Sverige, utan digitaliseringen har lite kidnappats av doktor Cash, som vi kallar dem, alltså nätdoktorerna. De har tagit över lite. De har ingen koppling in i olika verksamheter. Det kan vara problematiskt.
Jag skulle vilja se en digitalisering inom varje landsting, där man har möjligheter att koppla upp sig till sin vårdgivare. Det kommer inte att ersätta, så att säga, den befintliga läkaren. Men i vissa fall kan man göra detta. Det gäller speciellt glesbygden. Det har funkat alldeles utomordentligt, vad jag vet, just i Storuman i Västerbotten. Det är ett exempel på hur man i landstingen kan härbärgera digitaliseringen och använda sig av den så att patienter får del av detta på ett annat sätt.
Ja, det är väldigt fiffigt att kunna ringa doktor Cash och få antibiotika innan man drar till Thailand, men frågan är om det ger alla så mycket. Vad visar en undersökning av vilka som ringer doktor Cash? Är det de som bor i glesbygden och skärgården? Nej, det var många stockholmare som ringde. Då kan man fråga sig hur det är med tillgängligheten. Vem är vården tillgänglig för, och vad ska vi ha digitaliseringen till? Jag tror absolut på en digitalisering av vården, men då måste den härbärgeras av landstingen in-house, så att säga, och fungera och inte nästan bara vara out-house.