Herr ålderspresident! Jag tackar Hans Linde för stödet, som jag ändå uppfattar det som.
Det är väl också så, tänker jag, att det i ett läge där Arktiska rådet ska nå ett slags konsensusbeslut i många uppfattningar självklart finns en ingång från regeringen att möta upp på ett så konstruktivt sätt som möjligt. Men jag tar del av det Hans Linde säger, nämligen att vi måste vara oerhört observanta på att inte gå över de naturresurser och naturtillgångar som finns där.
Går vi inte in och markerar på ett bra och vettigt sätt kommer också många andra prospektörer att ta vara på de chanserna. Den uppfattningen delar jag fullt ut.
Jag vill inte förekomma regeringens uppfattningar i frågan, men jag kan ändå tänka mig att det säkerligen finns en ambition att vara så restriktiv som möjligt för att tillgodose helt andra källor av energi som vi kan använda och som är förnybara.
Jag är i likhet med Hans Linde oerhört oroad över den utveckling som har skett och de signaler som har getts när det gäller hela Arktis, att många prospektörer tycker att det här kan vara världens chans att göra någonting annat och hitta nya källor att jobba med.
Jag tror inte att vi har en annan uppfattning än vad Vänsterpartiet har i frågan om att skydda, vårda och värna så långt som möjligt. Men jag vill inte förekomma det som skrivits, utan jag tar med mig budskapet från Vänsterpartiet. Någonstans kanske vi möts i en fortsatt bra och konstruktiv diskussion i det här ärendet.