Fru talman! Betänkandet som vi debatterar i dag handlar om associationsrättsliga frågor. Association betyder sammanslutning. Det är inom associationsrätten som frågan om rättsregler beträffande olika former av samverkan för ekonomiska eller ideella syften behandlas.
Många av dessa samverkansformer har mycket gamla traditioner. Det märks när vi försöker förändra hur det i dag ser ut med bland annat jämställdheten i bolagsstyrelserna.
Jag kommer att uppehålla mig vid motionerna om könsfördelning i bolagsstyrelserna med mera, och jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 1.
Fru talman! När jag läser dagens betänkande får jag stor lust att göra som Gudrun Schyman och köpa aktier i mansdominerade företag och plädera för fler styrelsekvinnor på bolagsstämmorna. Tyvärr hinner jag inte med det, så jag får plädera för frågan här i riksdagen i stället.
I betänkandet kan vi läsa att den borgerliga majoriteten i utskottet anser att problemen med mansdominansen i bolagsstyrelser ska lösas genom kvinnors deltagande i informella nätverk. Kvinnorna ska alltså ta ansvar för att männen inte vill släppa in dem i bolagens styrelser. Kvinnorna ska ta ansvar för att driva jämställdhetsarbetet medan vi män kan luta oss tillbaka och titta på.
Vad spelar det för roll att regeringen i sin budgetproposition i höstas konstaterade att kvinnor är i klar minoritet på alla ledande poster och i alla branscher om man inte tänker göra något åt saken?
För ett år sedan kom en utredning med det utmärkta förslaget att en styrelse ska bestå av minst 40 procent ledamöter av varje kön. Utredningen innehåller flera förslag som jag inte tänker gå in på i detalj, men en viktig sak är att utredaren konstaterar att hennes förslag inte innebär någon inskränkning av äganderätten.
Äganderätten var borgaralliansens och Svenskt Näringslivs favoritargument för att såga utredningen. Förslaget om kvotering kallades av alliansen för kvalificerat vansinne i en artikel publicerad i Svenska Dagbladet i december 2005.
Det är snarare alliansregeringen som visar prov på kvalificerat vansinne. I stället för att skicka ut förslaget på remiss skickade regeringen det direkt i papperskorgen.
Fru talman! I de aktiebolag där staten har ett bestämmande inflytande hade den tidigare regeringen ställt upp delmålet att andelen kvinnliga styrelseledamöter skulle vara minst 40 procent år 2003. Målet nåddes genom ett kontinuerligt och systematiskt nomineringsarbete. Sommaren 2005 var den genomsnittliga andelen kvinnor i helägda statliga bolag 42 procent. Detta kan jämföras med statistik från Bolagsverket som avsåg förhållandena i februari 2006. Enligt den var 15,1 procent av styrelseledamöterna i privatägda aktiebolags styrelser kvinnor.
Det finns med andra ord flera skäl till att vi ska behålla våra statliga företag och använda vår ägarstyrning i viktiga syften.
Kvinnor kan nätverka ihjäl sig utan att den manliga dominansen i bolagsstyrelser bryts. Regeringen påstår att det är ett problem att det finns så få kvinnor i styrelserna, men den enda lösning som presenteras är kvinnors egna initiativ. Så länge vi män som grupp inte vill släppa ifrån oss en bit av kakan kommer vi aldrig att få någon jämställdhet, vare sig i bolagens styrelser eller någon annanstans.
Ett annat argument som flitigt används i debatten är att en lag om kvotering skulle minska kompetensen i styrelserna. Det skulle helt enkelt inte finnas tillräckligt många kompetenta kvinnor att rekrytera. Vet allianspartierna om att 65 procent av de personer som tar examen vid våra universitet och högskolor varje år är kvinnor? Ser man till kompetensen borde det rimligtvis vara fler kvinnor än män i styrelserna.
I boken
En sexists bekännelser
beskriver författaren hur han under 25 år i näringslivet medvetet har medverkat till att vid rekryteringar välja bort kompetenta kvinnor till förmån för mindre kompetenta män.
Hur tror alliansen att det kan ske någon förändring med den attityden i näringslivet?
Författaren till boken förespråkar kvotering till styrelser. Han menar även att det är mycket viktigt att få in kvinnor i företagens ledningsgrupper där makten finns.
Men alliansen vill som sagt inte ta problemet på allvar. I stället pratar ni om att kvinnor ska få lättare att starta företag i vårdbranschen. Som om det skulle bryta den manliga dominansen i redan existerande företagsstyrelser!
Fru talman! Det talas ofta om ett glastak som gör att kvinnor inte kan ta sig vidare i karriären. Detta glastak består av män. Om männen inte krossar det måste vi, i egenskap av lagstiftare, göra det.