Fru talman! Större delen av frågeställarens anfö-
rande rörde ungdomar och att de känner en orättvisa.
Bostadspolitiken är väl en del i det sammanhanget,
men jag kan inte riktigt reda ut det.
Det kanske är så att alla vi vuxna, dagen efter en
sådan här våldsam aktion, undrar hur det kan komma
sig att det blir en sådan aktion bland ungdomar, inte
bara bland dem som sedan tidigare är våldsamma
utan också andra som dras in.
Jag tror att flera av de saker som nämndes här, en
oro och en känsla av orättvisor, förvisso finns. Men
det är också någonting annat.
Vi måste kräva mycket mera ansvar också av
unga människor. Vi måste som vuxna naturligtvis
vara goda förebilder, och vi måste i förhållande till de
unga göra klart att vi inte accepterar det här. Det
handlar också om att vi från vår sida måste kunna
ställa krav på de unga och försöka föra dem till rätta.
Så här beter man sig bara inte i vårt samhälle.