Fru talman! Redan i höstas var vi i civilutskottet överens om att genomföra en bred bostadspolitisk debatt i slutet av riksdagsåret. Vi valde att invänta förslagen i utredningen om allmännyttans villkor för att kunna ta ett samlat grepp om bostadsfrågorna. Därför har vi också valt att behandla samtliga motioner väckta under den allmänna motionstiden i de två betänkanden från civilutskottet som vi nu ska debattera.
I god tid togs från civilutskottets kansli på ledamöternas önskan kontakt med ansvarig minister Mats Odell för att han i egenskap av bostadsminister skulle kunna medverka vid debatten. Tidigare i denna vecka fick vi veta att bostadsministern inte vill lägga sin tid i riksdagen för att tillsammans med företrädare för samtliga partier ge regeringens syn på varför bostadsfrågorna är bortprioriterade.
Fru talman! Jag tycker att det är ynkligt att bostadsminister Odell inte är här i dag. Jag tycker att det är snudd på oansvarigt att negligera en så tydlig önskan från riksdagen.
Mats Odell anser uppenbarligen att bostadsfrågorna har diskuterats mer än nog och att han har lagt tillräckligt med tid på interpellationsdebatterna. Jag tycker att det är mycket märkligt, för jag kan konstatera att han med mindre variationer använder samma talarmanus varje gång. Man kan lägga de olika debattinläggen bredvid varandra utan att se någon större skillnad. Så mycket tid och kraft på dessa debatter kan inte ha tagits i anspråk.
Odell anser att riksdagens ledamöter helt ska avstå från att använda de få instrument vi har för att ställa regeringen till svars. Odell vill diktera villkoren för debatten, och han tycker att vi har ställt för många frågor. En sak kan jag lova Mats Odell: Vi kommer att fortsätta eftersom det verkar vara det enda sättet att komma till tals med herr ministern.
Fru talman! Varför är vi socialdemokrater så angelägna om att debattera de bostadspolitiska frågorna? Svaret är såväl väldigt enkelt som självklart. Vi anser att den sociala bostadspolitiken är en självklar del av den generella välfärdspolitiken. För oss är det naturligt att samhället, staten och kommunerna tar aktiv del i utformandet av en bostadspolitik med sociala ambitioner.
Vi har i vårt land en lång tradition av att samhället tagit ansvar för såväl lagstiftning som ekonomiska förutsättningar, och vi anser att vanliga löntagare ska kunna bo bättre än vad deras ekonomi egentligen tillåter. Det är själva innebörden i begreppet social bostadspolitik.
Den borgerliga regeringen har sett till att vi i Sverige har tappat två år av tid för att få till stånd en strategi för de allmännyttiga bostadsföretagen inom ramen för EU-medlemskapet. Den så kallade Kochska utredningen, som har lagt fram förslag på allmännyttans område, har lämnat ifrån sig förslag som inte stöds av någon - med undantag för de privata fastighetsägarnas lobbyorganisation.
Utredningens analyser och förslag innebär en brutal omläggning av bostadspolitiken om de genomförs. Den sociala bostadspolitiken, där de kommunala bostadsföretagen och deras roll i hyressättningen spelar en stor roll, avskaffas med utredningens förslag. Jag och många berörda runt om i landet vill ha ett besked av Odell. Står regeringen bakom de här förslagen?
Det verkar vara en strategi från den borgerliga regeringen att tala väl om det svenska välfärdssamhället för att sedan bakvägen rasera förutsättningarna genom att riva ned de institutioner som den svenska modellen bygger på. Vi har sett det i arbetsmarknadspolitiken, och nu är det tydligen dags för bostadsmarknaden.
Utredningen har inte levererat något användbart förslag till hur hyressättningen och hur de allmännyttiga företagens villkor ska utvecklas och anpassas till dagens förutsättningar, men med kärnan i den svenska bostadspolitiken bevarad. Utredningen kommer fram till att om hyressättningen marknadsanpassas och de allmännyttiga bostadsföretagen drivs affärsmässigt utan självkostnad, ja, då finns det inga konflikter med EU:s statsstödsregler. God dag yxskaft, det visste vi ju redan!
Problemet är att om utredningens förslag genomförs får vi en i princip helt efterfrågestyrd hyressättning. Om dessutom den modell med affärsmässiga allmännyttiga bostadsbolag som utredningen beskriver blir verklighet kommer det att driva upp hyrorna.
Utredningen beskriver en modell med vinstmaximering. Odell har utifrån det uttalat att en prisökning på hyresrätter skulle göra att bostadskön försvinner. Tyvärr innebär det också att vi på sikt hamnar i en situation där det blir nödvändigt med kategoribostäder för de mest utsatta hushållen. Då får vi
social housing
i Sverige, som ingen i dag säger sig vilja ha.
Vi socialdemokrater vill ha en sammanhållen bostadsmarknad där de allmännyttiga företagen verkar sida vid sida med de privata. De allmännyttiga bolagen har rätt och bör sträva efter en rimlig avkastning på insatt kapital så att långsiktigt rimlig lönsamhet bibehålls. Det kan ske inom ramen för långsiktig självkostnad. En hyresmarknad där spekulationsvinster till följd av bostadsbrist tillåts slå igenom på hyressättningen ligger inte i vårt intresse. Vi vill se rättvisa och förutsägbara villkor på hyresmarknaden.
Det finns alternativ. SKL har, genom ett enigt styrelsebeslut över blockgränserna, presenterat en alternativ modell som utgår från att de kommunala bostadsföretagen bedrivs affärsmässigt, men syftet är inte vinstmaximering. Sabo har också en modell där affärsmässighet kombineras med socialt uppdrag.
Villkoren på bostadsmarknaden är av avgörande betydelse för det svenska välfärdssystemet. En fungerande bostadsmarknad är en förutsättning för rörligheten på arbetsmarknaden. Det är nödvändigt med en sammanhållen nationell ståndpunkt i dessa frågor om vi ska behålla vår handlingsfrihet i bostadspolitiken.
Fru talman! Sveriges befolkning ökar av flera skäl: födelseöverskott, allt fler lever allt längre och en rekordstor invandring 2007. Bostadsbyggandet hänger inte med i befolkningsutvecklingen. Från slutet av 1990-talet fram till 2006 ökade antalet påbörjade lägenheter år för år, och 2006 påbörjades drygt 41 000 lägenheter tack vare socialdemokratisk politik. Därefter har antalet sjunkit, och Boverkets prognos för 2008 är att betydligt färre byggs. Då pratar vi om alla bostäder. Det kan vara värt att notera att byggandet av hyresrätter minskade med 60 procent under första halvåret 2007 jämfört med första halvåret 2006.
Eftersom befolkningsökningen sker i de större städerna, särskilt i Stockholmsregionen, är det här vi får problemen. När utbudet inte följer efterfrågan ökar priset och svårigheten för vanliga löntagarhushåll att hitta ett bra boende.
Trångboddheten ökar i Stockholm, och den ökar särskilt i hushåll med låga inkomster. 300 000 barn i skolåldern beräknas i dag vara trångbodda, och den siffran stiger. Är det en utveckling ni är nöjda med?
Fru talman! Nu när, som sagt var, inte Mats Odell är här får vi inte höra hans senaste uppdatering av hur många som står i bostadskön i Stockholmsregionen. Då rycker Svenska Dagbladet in med en prognos för 2008 som pekar på siffror på över 253 000 köande. Tisdagen den 27 maj, alltså för drygt en vecka sedan, fanns det 34 lediga lägenheter för generell förmedling hos de tre stora allmännyttiga bostadsföretagen i huvudstaden.
Hur länge ska ni som styr det här landet slå ifrån er med att detta är ett resultat av tidigare förd politik? När har tiden kommit i kapp så att ni själva kan konstatera att denna trista utveckling beror på er icke-politik och på marknadens tillkortakommanden?
Regeringen har avvecklat de stöd som utgjorde ett smörjmedel för bostadsbyggandet och därmed bidrog till att öka rörligheten och motverka skadlig spekulation. Nu hotas tillväxten.
Jag vill påstå att frånvaron av bostadspolitik hårdast drabbar barnfamiljer och ungdomar i storstäderna. Värst drabbade är de med låga inkomster. Ni har ingen politik för att möta människors behov av bostad.
Fru talman! Regeringens avsaknad av bostadspolitiska ambitioner kan beklagas och konstateras, men vad kanske än värre är, tycker jag som riksdagsledamot, är att ingen borgerlig riksdagsledamot under det gångna året har lämnat ett enda förslag på bostadsförsörjningsområdet. Det är en talande tystnad: Inte ett enda förslag. Har man sett på maken till lojal röstboskap?
Det byggs alldeles för få hyreslägenheter. Priserna på bostadsrätter och villor skjuter i höjden. Allmännyttan ombildas, säljs ut, avlövas. Människor bor trängre och har inte råd att flytta. På landsbygden är det många gånger svårt att finansiera husbyggnation, även om både behov och efterfrågan finns.
Än är det tydligen för tidigt för er att erkänna att ni har fel och vi har rätt. Ett investeringsstöd för byggande av hyreslägenheter är helt nödvändigt. En rejäl satsning på fler attraktiva bostäder som människor har råd att efterfråga är ett måste. Vi vill genomföra en miljardsatsning för miljonprogrammet. Vad vill ni?
Arbetsmarknadsläget är inte fullt lika ljust längre. Statens finanser blir mer ansträngda. Fastighetsskatteförändringarna blev en flopp, utom för dem med störst och finast hus i sjönära läge. Sänkt fastighetsskatt och höjd reavinstskatt betyder att det är billigare att bo kvar och dyrare att flytta jämfört med hur det var före förändringarna. Folk har inte råd att flytta. Er politik har gjort att bostadsmarknaden har stelnat.
Fru talman! Det här hade inte Mats Odell tid att diskutera med riksdagen. Jag kan bara beklaga det.
Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer men nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna 1 och 5 i civilutskottets betänkande nr 18.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag skicka en hälsning till bostadsministern genom protokollet som jag är säker på att han läser. Jag ser fram emot vår interpellationsdebatt fredagen den 13 juni. Då ses vi, eftersom riksdagsordningen reglerar ministrarnas skyldighet att närvara efter överenskommet debattdatum.
I detta anförande instämde Fredrik Lundh, Christina Oskarsson, Ameer Sachet, Gunnar Sandberg och Eva Sonidsson (alla s) samt Jan Lindholm (mp) och Egon Frid (v).