Fru talman! Jag vill börja med att nämna att jag instämmer till allra största del i Carina Mobergs anförande, förutom orden "vi socialdemokrater" som jag av naturliga skäl har svårt att instämma i. Men jag hoppas att ni kan ha överseende med det.
Fru talman! I en intervju i tidningen Vår Bostad förra året säger statsminister Fredrik Reinfeldt att han tycker att bostadsbrist är ett lustigt ord. Han berättar i en artikel att när han var ung talades det också om bostadsbrist, men då gick det att få en lägenhet i Rinkeby utan kötid. Han menar att det egentligen handlar om var man vill bo och vad man vill betala för det.
Det är samma ord som Mats Odell använder i dag. Folk får välja att bo där de har råd att bo.
Vi är många som inte tycker att bostadsbrist är ett särskilt lustigt ord. För många handlar det inte om vad de vill betala för en lägenhet, utan att de inte kan betala särskilt mycket alls. Det är till exempel alla som tvingas att bo hemma hos sina föräldrar fast de är 25 år gamla och deras kompisar som under några månader måste bo i en garderob eller en annan som hyrde en tredjehandslägenhet och tvingades att använda tvättstugan på nätterna för att ingen av grannarna skulle se henne.
För Reinfeldt och Odell är det här förstås inga problem. Det råder ingen brist på bostadsrätter. Den som har en fet plånbok behöver inte stå i bostadskö utan kan lugnt köpa en lägenhet i Stockholms innerstad. De som råkar bo i en kommun utan hyresrätter och inte har miljoner på banken eller sjysta kontakter genom fastighetsbranschen tycker helt enkelt inte att bostadsbrist är ett särskilt lustigt ord.
Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 3 i CU18 rörande bland annat Allbolagen och kommunernas bostadsförsörjningsansvar och reservationerna 3, 17 och 18 i betänkande CU19 rörande främst hyresrättslagstiftningen.
Fru talman! Den borgerliga regeringen har avskaffat investerings- och räntebidraget som skulle uppmuntra företag att bygga hyresrätter. De har avskaffat stopplagen och gjort det fritt fram för folk att köpa loss sina hyresrätter och omvandla dem till bostadsrätter.
För Stockholms moderata ledning handlar utförsäljningen av våra hyresrätter om integration. De har sagt: Man blir svensk av att äga sin bostad.
Tensta och Rinkeby, två miljonprogramsområden, har precis som områden som Fittja, Ronna, Angered och Husby ett stort renoveringsbehov. En miljon lägenheter i förorterna behöver stambyten och renovering av balkonger, fasader och trapphus. Varför skulle integrationen öka för att de som bor i Tensta först måste låna hundratusentals kronor för att köpa lägenheten de redan bor i och sedan dessutom betala för renovering av slitna områden som vi tillsammans genom statens försorg borde ha rustat upp för 20 år sedan?
Jag vet att borgarnas bostadspolitik inte går ut på att öka integrationen, minska bostadsbristen eller rädda hyresrätten. Vill man på allvar minska bostadsbristen i storstadsregionerna måste man bygga bort den. Vill man ge människor mer inflytande över sitt boende måste man utveckla allmännyttan, inte avveckla den. Hyresgästerna måste få större insyn i de allmännyttiga bostadsbolagen, och de måste ha inflytande när det kommer till driften, planeringen och upprustningen av det egna bostadsområdet.
Vill man på allvar öka integrationen är det dags att man tar itu med de verkliga problemförorterna när det kommer till segregationen. De är inte, som vi har sagt så många gånger förr, Tensta, Rinkeby, Ronna eller Rosengård. De är Djursholm, Lidingö, Vellinge och Lomma. Det är där man ska bygga bort bostadssegregationen. Det är där man ska bygga lägenheter åt vanligt folk, hyresgästerna.
Miljonprogrammets lägenheter behöver renoveras, som jag nämnt, både för att de är slitna och för att husen slukar energi. 40 procent av all energi används i bostadssektorn. Renoveringen av miljonprogrammens bostäder är därför viktig för energieffektiviseringen och för vårt klimat. Men regeringen väljer att vältra över kostnaderna på de allmännyttiga bostadsföretagen och hyresgästerna i stället för att bidra med räntefria lån. Självfallet ska staten ta sitt ansvar för upprustningen av dessa lägenheter.
Efter att det statliga investeringsstödet till hyreslägenheterna togs bort förra året samtidigt som räntebidragen började avvecklas minskade antalet påbörjade hyresrätter dramatiskt. Carina Moberg sade 60 procent. Jag säger 63 procent. Allra tydligast är det i Stockholm där nedgången är hela 75 procent.
Boverket räknar med att byggandet av hyreslägenheter minskar betydligt i år, medan byggandet av bostadsrätter förväntas öka. Samtidigt pågår en utförsäljning av allmännyttans hyreslägenheter. Bristen på hyreslägenheter är fortsatt stor på många håll. I 123 kommuner fanns det högst 1 procent lediga lägenheter i det kommunala beståndet. I storstadsregionerna rör det sig om 1-3 promille.
Det är svårt att bygga nya och billiga hyresrätter sedan investerings- och räntebidraget togs bort. För att en familj ska klara hyran i en nyproducerad trerumslägenhet i Stockholm måste inkomsterna vara på en bra bit över ½ miljon kronor.
Vänsterpartiet kräver att regeringen sätter upp ett tydligt mål att 65 000 lägenheter ska renoveras per år och att det behöver byggas 20 000 nya hyreslägenheter per år.
Vänsterpartiet vill rädda och klimatlyfta hyresrätten. Vi vill att riksdag och regering ska anta ett nytt nationellt mål för bostadsbyggandet. Vi behöver fördubbla antalet nybyggda hyresrätter. Det är kris för hyresrätten, och regeringen gör inget åt det. Vi behöver skapa en bostadsfond som ger stöd till byggandet av nya hyresrätter. Vi vill att kravet för att få stödet ska vara låga hyror och bästa miljöteknik.
Vi vill renovera alla allmännyttiga miljonprogramshus under en mandatperiod. Det finns i dag bara i det allmännyttiga beståndet ca 260 000 lägenheter från perioden 1965-1974, den så kallade miljonprogramsperioden. Sabo uppskattar att det kostar ca 90 miljarder att renovera alla allmännyttiga miljonprogramshus. Det är mycket kostsamt att renovera utan stöd. Risken är att de boende får betala renoveringarna genom högre hyror. Vi vill alltså att man renoverar alla allmännyttiga miljonprogramslägenheter under en kommande mandatperiod. Det blir 65 000 per år. Vi vill att bostadsfonden ger stöd till dessa renoveringar. Naturligtvis ska samma bostadsfond även ge stöd till renovering av privatägda miljonprogramslägenheter så att målet att alla dessa lägenheter ska bli renoverade uppfylls.
Vänsterpartiet vill klimatlyfta hyresrätten. Miljöhus, passivhus eller lågenergihus bör införas som en norm för nybyggande i Boverkets byggregler och annan relevant lagstiftning. Passivhus är välisolerade byggnader som till stor del värms upp av den energi som redan finns i huset. Vi människor och våra hushållsapparater alstrar mycket energi. Värmen som finns i inomhusluften tas till vara. Dessutom utnyttjas solinstrålning för att värma både hus och varmvatten när det är möjligt.
Byggandet av dessa hus har även visat sig vara ekonomiskt lönsamt. De boende sparar pengar genom minskade energikostnader. De små extrakostnaderna för att förbättra isolering, värmeväxlar och ventilation kan ge lägre totalkostnader redan efter några år. Passivhuset kommer i fortsättningen vara det boendealternativ vi har för att minimera de negativa globala klimatförändringarna.
EU kommer 2016 med en byggnorm som föreskriver passivhusstandard. Österrike är redan där, Storbritannien och Tyskland följer efter 2013 respektive 2014. I dag finns det 108 passivhus i Sverige.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag framföra att Vänsterpartiet med kraft vänder sig mot det förslag till marknadshyror som vi ser blir effekten av Allvillutredningens förslag till hyressättning. Förslagen angående en efterfrågestyrd hyra är inget annat än marknadshyror. Den skyddsregel som föreslås på 5 procent vet vi redan är högre än så då det i praktiken är inflationen plus 3 procent.
Vi måste ha en hyreslagstiftning som värnar ett starkt besittningsskydd, en hyresnivå som vanliga inkomstgrupper kan betala och allmännyttan så att den får fortsätta vara normerande för hyressättningen. Hyrorna ska baseras på en självkostnads- och bruksvärdesprincip. Regeringens utredning om en efterfrågestyrd hyra är att grovt missbruka bruksvärdesprincipen.