Herr talman! Det är ungefär som att man kollar på branden och försöker se var brandsprutorna sitter på brandbilen innan man liksom får fart. Det är uppenbart att krisen är nu i regionerna. Jag tror inte att Läkarförbundet, Kommunal eller Vårdförbundet är nöjda med att det ska finnas en plan. Det måste också hända saker under tiden.
Jag är oerhört orolig över alla som går ned i deltid, för det kommer förstås att synas i deras pensionskuvert, och det kommer inte att bli kul.
Ni säger att ni har gett tillskott. Ni gav 6 miljarder extra - det kan låta som en redig summa - och lite bidrag på sidan till olika insatser. Det är inte till fyllest. Det säger samtliga inblandade - Sveriges Kommuner och Regioner och regionerna själva.
Jag är alltså väldigt orolig. Det är inte bara jag som är det, utan det är också de som arbetar inom vården. Hur ska detta gå till? När kommer det att hända saker? När kommer de att märka något? Redan nu varslar regionerna om att de måste skära ned. De kan maxa upp själva och försöka se till att vården flyter, men när det saknas statsbidrag kommer det att synas i regionerna. Det är det som blir så olyckligt. I en valrörelse har man, herr talman, pläderat för att det kommer att bli bättre, och så kanske det i stället blir sämre. Det handlar just om att det är otillräckligt med statsbidrag.
Ser ni att det under den här perioden kommer att bli så stora nedskärningar i vården - alltså att folk får sluta - att det kommer att gå ut över patientsäkerheten? Finns det någon reservplan på sidan?