Fru ålderspresident! Det är intressant att Aron Emilsson viftar bort frågan och säger att den är hypotetisk. För mig är det mycket viktigt att ha en fri och oberoende public service. Det är klart att jag blir orolig när jag ser att motioner väcks i riksdagen om att strama åt public service och att börja styra den på ett helt annat sätt än vad jag står upp för och tycker att vi ska göra.
Aron Emilsson lyfter fram ifrågasättandet av public service. Det är bra att man vågar ifrågasätta. Då blir det än viktigare att se till att ha det armslånga avståndet mellan oss som beslutsfattare och det som är public service-bolagen.
Public service-bolagens verksamhet har ett stort förtroende bland svenska folket. Sveriges Radio toppar förtroendelistan. Det ska vi vara stolta över, och vi ska se till att det är så även fortsättningsvis.
Sedan ställde Aron Emilsson frågan om vad jag tolkar in i begreppet solidarisk finansieringsmodell. Det är klart att det inte är solidariskt om man tar del av public service men inte är med och finansierar den. Det var också därför det gjordes en förändring i lagstiftningen, som innebär att när tekniken utvecklas ska man ändå vara med och finansiera via sin radio- och tv-avgift - även om man tittar på sin platta eller i telefonen. Nu var inte den lagstiftningen så stark som vi trodde. Det är också en fråga för utredningen att se på om den lagstiftningen behöver ses över. Det får utredningen titta på. Ska det vara den nya modellen eller ska det vara någon annan modell?