Fru ålderspresident! Vi kan börja med den obalans som forskare som Kent Asp har uttryckt kring att en övervägande del av journalister har en tydlig politisk bakgrund och markering. Och så är det naturligtvis och ska så få vara i ett fritt demokratiskt samhälle. Men det är ändå ett faktum som måste förstås när det gäller hur nyheter publiceras, väljs ut, vad som skuggas, vad som väljs. Det är en grundläggande princip inom journalistiken, inom medier och inom en rad andra områden, vet vi som tidigare har studerat källkritik och liknande, att man väljer ut och väljer bort och att det kan ha påverkan. Sedan ska naturligtvis alla ha rätt att ha sin politiska åsikt, men man måste förstå faktumet. Det här har konstaterats i vetenskapliga rapporter, så det är ingenting som Sverigedemokraterna hittar på.
Anledningen till att det inte blir särskilt många fällningar i Granskningsnämnden har mycket att göra med vad public service-bolagen själva har uttryckt, däribland Sveriges Television, nämligen att man måste börja arbeta med programetiken tidigare. Man har etiska råd och ett programetikarbete som börjar långt innan anmälningar ska behöva komma till Granskningsnämnden. Det är något som bolagen själva får ta till sig och arbeta med. Diskussionen om hur det ska ske tänker inte jag som förtroendevald och politiker, som inte ska lägga mig i detta, fördjupa mig i.
Nej, Niclas Malmberg, jag tror inte att etnisk kvotering och mångfaldskvotering av olika slag, oavsett om det handlar om att spegla alla typer av sexuell läggning eller alla typer av etniciteter, är ett verktyg för att spegla åsiktsmångfald i samhället. Jag tror inte att det är särskilt konstruktivt. Det kan säkert ha många fördelar. Men jag tror snarare på att man kan ta intryck genom både omvärldsanalys och idéutveckling i hur vi, som till exempel program som Debatt har tagit upp, kan spegla hela den svenska åsiktskorridoren.