Herr talman! Miljöföroreningar känner inga
gränser. Världens länder och företag måste
tillsammans finna lösningarna på de enorma
problemen. Naturens förnybara resurser kan
försörja oss alla om vi vårdar dem och inte
förbrukar och förgiftar dem. En uthållig utveckling
är nödvändig och egentligen det inspirerande
projekt som kan förnya näringslivet i en ekologisk
strukturomvandling. Det behövs helhetssyn och
nytänkande och ett samarbete i hela världen för att
klara denna utmaning.
Jag har begärt ordet i dag därför att jag inte tror att
det är allmänt känt i Sverige i hur hög grad vårt land
är engagerat i miljöfrågorna internationellt. Det var
faktiskt Sverige som fick upp miljöfrågorna på FN:s
dagordning. Utan Inga Thorssons insatser hade inte
FN:s första miljökonferens 1972 i Stockholm blivit
av.
Jag hade själv förmånen att som FN-delegat få följa
ambassadör Göte Svenssons arbete inför FN-
konferensen om miljö och utveckling som kom att
hållas i Rio de Janeiro 1992. Först lyckades han i
åtskilliga förmöten, s.k. informal informals,
övertyga u-länderna om att detta inte bara var ett
nytt sätt för i-världen att hindra u-ländernas
utveckling. Sedan fick han arbeta med vissa
västländer som började krångla. Utan Sverige som
drivande kraft tror jag att det hade varit osannolikt
att konferensen hade kunnat hållas.
Arbetet följs nu upp i vårt land genom beslutet om
att börja förverkliga kretsloppssamhället i
kommunala Agenda 21-program, i en växande
förståelse för ekologisk odling och i arbetet med
skatteväxling.
I nästa vecka deltar miljöminister Olof Johansson
vid den avslutande ministerdelen av mötet med
CSD, Commission on Sustainable Development, i
New York. CSD är det organ som har hand om
uppföljningen av Riokonferensen. CSD-mötet
kommer att behandla hur världens regeringar och
FN-systemet skall genomföra och utveckla de beslut
som fattades i Rio, framför allt när det gäller hälsa,
miljö, färskvatten, kemikalier och miljöfarligt
avfall.
När det gäller Europa vet jag att Olof Johansson
under de centerledda regeringarna på 70-talet
väckte frågan om gränsöverskridande
luftföroreningar i FN:s ekonomiska kommitté för
Europa, ECE. Denna kommitté hade för övrigt
Gunnar Myrdal som sin första chef.
I dag behandlar vi ett utskottsbetänkande som är
fullt av exempel på att Sverige fortsätter att arbeta
för Europas och världens miljöfrågor. Östersjöns
miljö engagerar Miljödepartementet i hög grad.
Olof Johansson skall inviga Östersjöveckan 94. Det
är ett arrangemang om Östersjöns miljö anordnad
av Nyköpings, Oxelösunds och Trosas kommuner.
Detta är alltså nästa vecka.
Sverige verkar i Helsingforskommissionen, för ett
Östersjöprogram, i Baltic Sea University i Uppsala
och inom ramen för Helsingforskonventionen.
Också på kommunal nivå och i många folkrörelser
utförs ett viktigt arbete tillsammans med vänorter
och i olika projekt för att komma till rätta med
Östersjöns miljöproblem. Miljöministermöten
planeras för Barentshavsområdet, på Kolahalvön
och i Tallinn.
Självfallet är vi också mycket aktiva i FN:s
miljöorgan UNCED, där Sverige kan dra nytta av
det kompetenta arbete som bedrivs inom Stockholm
Environment. Detta påpekade också utskottet.
Alltför sent uppmärksammades vi i vårt land på
miljöproblemen med GATT-avtalet. I Indien
demonstrerar hundratusentals människor mot vad
man upplever som ett stort hot mot miljön. Sverige
kommer att i samarbete med de övriga nordiska
länderna verka pådrivande för ett arbetsprogram
om handel och miljö i GATT-sammanhang. Vi
förbereder det i OECD och UNCTAD.
Nyligen beslöts vid ett globalt möte i Genève inom
ramen för Baselkonventionen, att det är förbjudet
för i-länderna att exportera giftigt avfall till u-
länderna. Enligt uppgift försökte Danmark först få
med sig EU, utan att lyckas. EU bromsade, och man
ville inte vara med på det här förbudet. Danskarna
kunde inte själva driva på frågan, eftersom EU talar
med en röst i internationella forum. Danmark tog
upp frågan vid Nordiska ministerrådsmötet i mars i
år, och övriga nordiska länder verkade för att få till
stånd ett beslut. Beslutet fattades alltså helt nyligen
i Genève.
Herr talman! Sverige tillhör de tio länder på jorden
som är med i flest internationella organisationer.
Enligt Finansdepartementets rapport Ds 1993:44 är
det inte mindre än 3 754 stycken, varvid drygt 300
omnämns i rapporten. Vi skall självfallet fortsätta
att vara pådrivande och söka samarbete med
likasinnade länder för att skapa förståelse för att en
god miljö är förutsättningen för fortsatt utveckling.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.